Publikens val

Nordiska Museet
TopplistaTop list

The Public’s Choice

Publikens val

Nordiska museet has a large and varied collection of objects, all of which relate to life in Sweden. Here you’ll find 55 objects. Which one is your favorite.

 

You can see the results of the poll in the top list. Voting is now closed.

 

The objects with the most votes will be exhibited in 2014.

 

Click on the cards to start!

Nordiska museet har en stor samling föremål som berättar om livet i Sverige. Här visar vi 55 av dem. Vilket blir din favorit?

 

OBS. Röstningen är nu avslutad. Du kan se resultatet i Topplistan.

 

Vinnande föremål ställs ut på museet år 2014.

 

Klicka på korten för att komma igång!

Evening gown, Lars Wallin for the artist Wei Wei, 2008

Aftonklänning, Lars Wallin för artisten Wei Wei 2008

This colourful dress was worn by singer and actress Wei Wei at the Olympic Games in Beijing in 2008. Wei Wei has been a famous artist in China since 1986. She has sold over 200 million albums, which has made her one of the best-selling artists of all time. She has lived in Sweden since 1999.

Wei Wei ordered the dress from fashion designer Lars Wallin for her appearances at major venues and television galas prior to the Olympic Games in Beijing. The ‘Guldknappen’ design, described below, was proposed – but in bright colours like cerise and orange. A pair of tall orange leather boots were custom-made for the look (not in Nordiska museet’s collections).

Wei Wei wore the dress when she sang at the closing ceremony of the Olympics. Prior to that, Lars Wallin travelled to Beijing to attach rhinestones to the bodice. A jacket with stripes in silver and rhinestones with a slightly sporty look was then also worn with the dress (not in Nordiska museet’s collections). Thanks to the colour and scale of the dress, Wei Wei was clearly visible in the huge arena.

The dress was designed by Lars Wallin back in 1995, when he also won fashion magazine Damernas Värld’s design award, Guldknappen. The dress was at that time made from dark-brown tulle and sequined wool satin, and was worn by photo model Emma Wiklund (then Sjöberg) at the opening of Lars Wallin’s Guldknappen show at Berns.

An all-black version of the tulle dress from 1995 was on display at a commemorative exhibition in Stockholm’s City Hall in 2005.

Identifier:
NM.0331120

Denna färgsprakande klänning har burits av sångerskan och skådespelerskan Wei Wei vid OS i Beijing 2008. Wei Wei är en känd artist i Kina sedan 1986. Hon har sålt över 200 miljoner album vilket gjort henne till en av de bäst säljande artisterna genom tiderna. Sedan 1999 bor hon i Sverige.

Wei Wei beställde klänningen av klädskaparen Lars Wallin till sina framträdanden på stora arenor och TV-galor inför OS i Beijing. Guldknappsmodellen, beskriven nedan, föreslogs – men i starka färger som cerise och orange. Till looken specialtillverkades ett par höga orange läderstövlar (ej i Nordiska museets samlingar).

Wei Wei bar klänningen under sitt sångframträdande vid avslutningsceremonin i OS. Inför detta tillfälle for Lars Wallin till Beijing och satte strass på livet. Till klänningen bars då också en jacka med revärer i silver och strass med lite sportig look (ej i Nordiska museets samlingar). Med klänningens färg och omfång syntes Wei Wei väl i den stora arenan.

Klänningsmodellen designades av Lars Wallin redan 1995, då han också fick Damernas Världs designpris Guldknappen. Klänningen var då sydd i mörkbrun tyll och paljetterad ullsatin, och bars av fotomodellen Emma Wiklund (då Sjöberg) vid öppnandet av Lars Wallins Guldknappenvisning på Berns.

Vid en jubileumsvisning i Stockholms stadshus år 2005 visades en helt svart version av tyllklänningen från 1995.

NM.0331120

Bark bread and bark scraper

Barkbröd och barkskrapa

Bark bread from western Värmland with piece of paper attached containing the text (in translation): “Bark bread from Kiöln in Wermeland 1786.”

The museum has a large number of preserved pieces of bread that tell of a time when having enough food and prosperity were things that many people could only dream about. For many people in Sweden, hunger and improvised food were a part of everyday life for long periods of time. With a bark scraper, bark could more easily be carved from trees to be ground and mixed with a little rye or barley flour for baking. Lichens and mosses were used for soup and porridge during years of famine in the 19th century. Recipe books such as Hjelp i nöden (Help in distress) from 1847 offered survival advice to the very poorest.

Identifier:
NM.0299298 Bark bread
NM.0013157 Bark scraper

Barkbröd från västra Värmland med fastklistrad papperslapp med texten: ”Barkebröd från Kiöln i Wermeland 1786”.

Museet har en lång rad bevarade brödbitar som berättar om en tid då mättnad och välstånd var något som stora grupper bara hörde talas om. Hunger och nödkost har för många människor i Sverige varit en del av vardagslivet under långa perioder. Med en barkskrapa kunde barken lättare karvas av träden för att finfördelas och blandas med litet mjöl av råg eller korn till ett brödbak. Lavar och mossor användes till soppa och gröt under nödåren på 1800-talet. Receptböcker som Hjelp i nöden från 1847 gav råd till de fattigaste om hur man bar sig åt för att överleva.

Inventarienummer:
NM.0299298 Barkbröd
NM.0013157 Barkskrapa

Bridal garter

Brudstrumpeband

Nordiska museet’s collections contain a hundred or so bridal garters that date from the late eighteenth century to about 1860.

Most are adorned with symbolic flowers, such as red roses, forget-me-nots and pansies. Those were worn by the bride at the wedding and were usually a gift from a friend or sister. One ceremony during the wedding reception could involve a bridesmaid taking the garter off the bride, and giving it to a young man, often the ‘wedding marshal’, who then tied it around his left arm. Popular gentlemen could acquire large collections of garters, which were then carefully stored in the invitation letters to the various weddings.

Another ceremony involved the bride dancing the garter off. She would then give it to the young man who was next due to get married. An informant to Nordiska museet related the practice of “playing the bride into the bridal chamber” during a wedding in the Varnhem region in 1854 or 1855. “The ‘wedding knight’, together with the bridesmaids, led the bride and groom into the wedding chamber. There, the bride sat on a chair. Then, a bridesmaid moved the garter down and tied it around the bride’s calf. After that, the chief ‘wedding knight’ removed the garter as the bride slowly lifted her skirt. Then he tied it around his left arm.”

I Nordiska museets samlingar finns ett hundratal brudstrumpeband som är daterade från slutet av 1700-tal till omkring 1860.

De flesta är prydda med symboliska blommor såsom röda rosor, förgätmigej och penséer. Dessa bars av bruden vid bröllopet och var oftast en gåva från en väninna eller syster. En ceremoni under bröllopsfesten kunde vara att en brudtärna tog bandet av bruden och gav detta till en ung man, ofta marskalken, som sedan knöt detta runt vänsterarmen. Eftersökta kavaljerer kunde få stora samlingar av brudstrumpeband som sedan förvarades omsorgsfullt inlagda i bjudningsbreven till de olika bröllopen.

En annan ceremoni var att bandet skulle dansas av bruden. Hon skulle sedan ge bandet till den brudsven som stod i tur att ingå äktenskap. En uppgiftslämnare till Nordiska museet berättade om seden att ”spela in bruden i brudkammaren” under ett bröllop i Varnhemstrakten år 1854 eller 1855. ”Brudriddaren ledde tillsammans med brudpigorna in brudparet till brudkammaren. Där satte sig bruden på en stol. Så tog en brudtärna och flyttade ned strumpebandet och knöt det om vaden på bruden. Efter det tog den förnämste brudriddaren och löste av henne strumpebandet, varvid hon lyfte litet sakta på sin kjol. Sedan knöt han det om sin vänstra arm.”

Manhole cover

Brunnslock

There are many people who believe that it is lucky to walk on a manhole cover with a K on it and unlucky to walk on one with an A on it.

K stands for the Swedish word for love (kärlek). If you stand on a K cover, you are supposed to think of the person you are in love with. The best thing is to stand on a K cover and kiss. The K manhole cover can also bring luck. The more times you jump on it, the better.

A stands for interrupted (‘avbruten’ in Swedish) love, bad luck, misfortune and jealousy (‘avundsjuka’ in Swedish) and beware (‘akta’ in Swedish). If you happen to stand on an A cover, the bad fortune can be cancelled out if someone hits the victim on the back three times while saying “one, two, three.”

This is an example of a modern superstition. Actually it’s the same as older folklore: avoid walking under ladders and spit after black cats to avoid bad luck. Or that a four-leaf clover brings good luck. The forms change with time and environment, but superstition and folklore remain. Every generation has its codes.

The manhole cover was included in the museum’s collections in 2000, along with documentation of the millennium celebrations.

Identifier:
NM.0326000

Det finns många som tror att det innebär tur att gå på brunnslock med beteckningen K och otur att gå på dem med ett A på.

K står för kärlek. Trampar man på ett K-lock ska man tänka på den man är kär i. Allra bäst är att stå på K-brunnen och pussas. K-brunnen kan även ge tur. Ju fler gånger man hoppar på den desto bättre.

A kan stå för avbruten kärlek, otur, avundsjuka olycka och "akta". Råkar man ändå kliva på ett A-lock motverkas olyckan genom att någon dunkar den drabbade tre gånger i ryggen och samtidigt säger "ett, två, tre".

Det här är exempel på skrock av idag. Egentligen är det samma sak som gårdagens folktro; att undvika att gå under stegar och spotta efter svarta katter för att undvika olycka. Eller att en fyrklöver ger lycka. Formerna förändras av samtiden och miljön, men skrocket och folktron består. Varje generation har sina koder.

Brunnslocket togs in i museets samlingar år 2000 i samband med en dokumentation om millennieskiftet.

NM.0326000

Carl Jonas Love Almqvist’s hat

Carl Johan Love Almqvists hatt

This hat has led an exciting life. It belonged to an American soldier who was killed during the American Civil War in 1863 and Swedish author Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866).

Almqvist, who went into exile in the United States on suspicion of embezzlement and attempted murder in 1851, participated in the civil war – probably as a reporter. During a fierce battle on the battlefield at Gettysburg outside Philadelphia in July 1863, Almqvist lost his hat.

“--- in that moment he wanted to run to assist a friend who had fallen; when he shortly afterwards found him dead, he seized his hat to cover his head and his unruly hair.”

His daughter Maria Almqvist explained about the hat in a letter associated with it, and several other items from Almqvist, donated to the Nordic Museum in 1886. Almqvist wore the soldier’s hat in several famous portraits.

Identifier:
NM.0050965 Hat

”--- just i det ögonblicket han ville skynda till en väns hjelp som stupade; då han straxt derefter fann honom död, grep han dennes hatt för att betäcka sitt hufvud och med detsamma få bugt på sitt kringflygande hår”.

Den här hatten har haft en spännande tillvaro. Den har tillhört en amerikansk soldat som stupade under det amerikanska inbördeskriget 1863 och den svenske författaren Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866).

Almqvist, som gått i landsflykt till USA på grund av misstankar om förskingring och mordförsök 1851, deltog i inbördeskriget – troligen som reporter. Under en häftig strid på slagfältet i Gettysburg utanför Philadelphia i juli 1863 förlorade Almqvist sin hatt

Dottern Maria Almqvist berättar om hatten i ett brev i samband med att den, och flera andra föremål från Almqvist, skänktes till Nordiska museet 1886. Almqvist bär soldathatten på flera kända porträttbilder.

NM.0050965 Hatt

The future Karl X Gustav’s glossary

Den blivande Karl X Gustavs glosbok

This glossary, “COLLOQVIA ET DICTIONARIOLVM SEPTEMLINGVARVM” was used by the Swedish king Karl X Gustav (1622-1660) and his sister Kristina Magdalena as children in the early 1630s.

The book contains words and phrases in Flemish, English, German, Latin, French, Spanish and Italian. Here, the children learnt to ask what time it is, “VVhat a clock is it?It is almost tvvelue a clock” and much more. The siblings have written their names in the book and the years 1631 and 1633.

In the autumn of 1633, when Karl Gustav was 11 years old, his studies were organised in a stricter way. In the coming years, he received a comprehensive theoretical education, combined with physical exercises such as horseback riding, fencing, hunting and dancing. He studied at Uppsala University and made study trips both within Sweden and abroad.

The prospect of Karl Gustav ascending the Swedish throne was far from obvious. He was a cousin of Queen Kristina and he tried to get closer to the throne by planning to marry her. The cousins were a couple in the late 1630s and early 1640s, but Kristina changed her mind. Before she abdicated in 1653, she worked intensively to ensure Karl Gustav would be her successor, which he eventually became.

Karl X Gustav was the first king of the Palatine dynasty to reign in Sweden. He waged war against Poland and Denmark and is best known for leading his army over the icy Danish straits of the Great and Little Belts. At the Peace of Roskilde in 1658, Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Bornholm and Trondheim county became part of Sweden and the Swedish empire was expanded to a size it had never been before or has been since.

There is a statue of King Karl X Gustav on horseback outside Nordiska museet.

Identifier:
NM.0219234

Den här glosboken, ”COLLOQVIA ET DICTIONARIOLVM SEPTEMLINGVARVM” användes av den svenske kungen Karl X Gustav (1622-1660) och hans syster Kristina Magdalena som barn i början av 1630-talet.

Boken innehåller glosor och fraser på flamländska, engelska, tyska, latin, franska, spanska och italienska. Här får barnen lära sig fråga vad klockan är, ”VVhat a clock is it? It is almost tvvelue a clock” och mycket annat. Syskonen har skrivit sina namn i boken samt årtalen 1631 och 1633.

Hösten 1633, när Karl Gustav skulle fylla 11 år, organiserades hans studier på ett fastare sätt. Under de närmaste åren fick han en allsidig teoretisk utbildning kombinerad med kroppsövningar som ridning, fäktning, jakt och dans. Han studerade vid Uppsala universitet och gjorde studieresor både inom Sverige och utomlands.

Utsikten att Karl Gustav skulle bli svensk tronföljare var långt ifrån självklar. Han var kusin med Drottning Kristina och försökte närma sig tronen genom att planera giftermål med henne. Kusinerna var ett par under slutet av 1630- och början av 1640-talet men Kristina ändrade sig. Innan hon abdikerade 1653 arbetade hon intensivt för att Karl Gustav skulle bli hennes efterträdare vilket han också blev.

Karl X Gustav var den förste kungen av den pfalziska ätten som regerade i Sverige. Han förde krig mot Polen och Danmark och är mest känd för härtåget över de isbelagda danska sunden Stora och Lilla Bält. Vid freden i Roskilde 1658 tillföll Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län Sverige och det svenska väldet utökades till en storlek det varken förr eller senare haft.

En ryttarstaty över Karl X Gustav finns utanför Nordiska museet.

NM.0219234

Doll’s cradle with swaddled baby doll

Dockvagga med lindebarn

The small cradle with hand-painted floral decoration on the sides is signed UPD 1880 and comes from Djura parish in Dalarna.

On the wool muslin quilt with rose printing is a soft doll swaddled in cloth and woven ribbon. The mixture of material and the simple design suggests that it may be home-made from remnants of cloth. Great attention to detail has been paid. The quilt and bonnet are trimmed with thin lace, as is the pillowcase.

The doll’s cradle has longitudinal rockers and resembles the cradles that have long existed among country people. The custom of swaddling infants to protect them from the cold, dirt and injury continued into the twentieth century. It allowed the mother to keep her hands free to perform chores. This cradle is one of the many toys and everyday items that were collected around 100 years ago by folklore researcher Nils Keyland. He made several research trips to forest communities to document the culture of Sweden’s Finnish-speaking population.

Identifier:
NM.0149411A-F

Den lilla vaggan med handmålad blomdekor längs sidorna är signerad UPD 1880 och kommer från Djura socken i Dalarna.

På täcket av yllemuslin med rosentryck ligger en mjuk docka lindad med tyg och vävda band. Blandningen av material och det enkla utförandet antyder att den kan vara hemtillverkad av överblivna tygtrasor. Stor omsorg har lagts vid detaljerna. Täcket och hättan är försedda med tunn spets liksom kuddens örngott.

Dockvaggan har längsgående medar och liknar de vaggor som länge funnits hos allmogen. Seden att linda spädbarn för att skydda dem mot köld, smuts och skador förekom ända in på 1900-talet. Samtidigt hade mamman fria händer att utföra hemmets sysslor. Vaggan är en av många leksaker och bruksföremål som samlades in för ca 100 år sedan av folklivsforskaren Nils Keyland. Han gjorde flera forskningsresor till skogsbygder för att dokumentera sverigefinnarnas kultur.

NM.0149411A-F

Queen Desideria’s sewing container

Drottning Desiderias syskrin

This sewing container belonged to Queen Desideria (1777-1860), queen of Sweden and Norway from 1818 to 1844.

The sewing container is lined with silk and has sewn compartments around the inside. On the outside there are depictions of a number of buildings. The knob is made as a holder for the thimble. The inside of the lid, shaped like a starry sky with glass beads on blue silk, is a mirror. The Plough and Orion’s Belt can be made out. The container is marked 1824 and became part of Nordiska museet’s collections in 1873. The catalogue card states the following:

“Urn, sewing container. Cover made of green satin and decorated with silk ribbon with woven mottoes, etc. e.g. NOBLE CLASS (with a castle) PRIEST CLASS (with a church) FREEMAN CLASS (with 2 houses) FARMER CLASS (with a cabin and a tent); CARL XIV JOHAN; EUGENIA BERNHARDINA, the symbol of the KINGDOM OF SWEDEN, NORWAY AND THE GOTHS; JOSEPH FR.OSCAR, JOSEPHINA M. EUGENIA, SOPHIA ALBERTINA.”

Desideria came from a French bourgeois family and married marshal Jean Baptiste Bernadotte in 1798. Her husband became heir to the throne of Sweden in 1810 and King Karl XIV Johan from 1818. Desideria was never happy in Sweden, but moved here permanently in 1823. She is said to have slept during the day and was up at night. Perhaps she did embroidery then?

Identifier:
NM.0009251

Detta syskrin har tillhört Drottning Desideria (1777-1860), svensk-norsk drottning 1818-1844.

Syskrinet är klätt med siden och har sydda fack runt kanten. Runt lockets översida finns en rad byggnader. Knoppen är gjord som en hållare för fingerborgen. Lockets insida är formad som en stjärnhimmel med glaspärlor på blått siden, spegel. Karlavagnen och Orions bälte kan urskiljas. Skrinet är märkt 1824 och inkom till Nordiska museets samlingar år 1873. På katalogkortet står bland annat följande:

”Urna, syskrin. Klädsel av grön sidenatlas och dekorerad med silkesomspunna band med invävda deviser etc. t.ex. ADELS STÅNDET (med ett slott) PRESTE STÅNDET (med en kyrka) BORGARE STÅNDET (med 2 hus) BONDE STÅNDET (med 1 stuga och en kåta); CARL XIV JOHAN; EUGENIA BERNHARDINA, Symbolen av SVERRIGES, NORRIGES och GÖTHES RIKE; JOSEPH FR. OSCAR, JOSEPHINA M. EUGENIA, SOPHIA ALBERTINA.”

Desideria kom från en fransk borgarfamilj och gifte sig med marskalken Jean Baptiste Bernadotte 1798. Hennes man blev tronföljare av Sverige 1810 och kung, Karl XIV Johan, från 1818. Desideria trivdes aldrig i Sverige men flyttade hit permanent 1823. Hon lär ha sovit om dagarna och varit uppe om nätterna. Kanske broderade hon då?

The Queen’s jewellery

Drottningens juvelsmycke

This piece of jewellery is made of brass with glued on rhinestones and fruit jellies. The fruit jellies create associations with precious stones, a time-limited material in a seemingly timeless form.

The jewellery was designed by fashion designer Sighsten Herrgård (1943-1989) and jewellery artist Kristian Nilsson (1942-1989) for the Ätb-Art (Edible) exhibition at Galleri Lilla Nyborg in Borgholm on Öland in 1982.

The sparkling and playful set consists of a tiara, necklace, earrings, brooch and ring. The jewellery demonstrates vitality and imagination. It is a copy of a Queen’s jewellery set where the brooch, designed as a clasp, encloses a miniature portrait of fashion designer Sighsten Herrgård, rather than the country’s ruler.‘Royal, costly heirlooms’ read the description of the jewellery at the exhibition in 1982.

In 1990, the ‘fruit jellies stones’ were replaced with new (fresh) ones for the Mål för ögat (Aim for the eyes) exhibition organised by the Swedish Exhibition Agency. The set was acquired for Nordiska museet in 1992. The museum houses a large collection of objects and archival material related to Sighsten Herrgård.

Identifier:
NM.0322232

Det här smycket är tillverkat av gulmetall med påklistrade strasstenar och marmeladkonfekt. Marmeladen skapar associationer till ädelstenar, ett tidsbegränsat material i en till synes tidlös form.

Smyckena formgavs av modedesignern Sighsten Herrgård (1943-1989) och smyckekonstnären Kristian Nilsson (1942-1989) till utställningen Ätb-Art på Galleri Lilla Nyborg i Borgholm på Öland 1982.

Det gnistrande och lekfulla garnityret består av diadem, halsband, örhängen, brosch och ring. Smycket visar prov på vitalitet och fantasi, det är en parafras på en Drottnings smyckegarnityr där broschen, utformad som en agraff, innesluter ett miniatyrporträtt av modedesignern Sighsten Herrgård själv, i stället för landets regent. ”Kungligt, kostbart arvegods” löd beskrivningen till smyckena vid utställningen 1982.

1990 byttes "marmeladstenarna" ut mot nya (färska) för utställningen Mål för ögat i Riksutställningars regi. Garnityret förvärvades till Nordiska museet 1992. I museet finns en stor samling föremål och arkivalier med anknytning till Sighsten Herrgård.

NM.0322232

Death mask

Dödsmask

Axel Bernhard Hedlund’s death mask – an 8-year-old boy who drowned in Eskilstuna in 1869.

His inconsolable parents had two death masks made of him – this one immediately after his death, with eyelashes stuck in the plaster. The second mask was made a few days later. The parents also saved objects to keep the memory of their son alive, including a lock of his hair and his first notebook.

A death mask was made by taking an impression of the dead person’s face in plaster or wax. Death masks are usually made for famous people, such as royalty, scientists, writers and composers, in remembrance of the dead person or as a model for the creation of statues and portraits.

Nordiska museet’s collections include 16 death masks. Most belong to the 19th century “cult of celebrity” with cultural figures, such as opera singer Kristina Nilsson, author Viktor Rydberg, Nordiska museet and Skansen founder Artur Hazelius, and composer Emil Sjögren. Two pieces derive from two of the eighteenth century’s most famous people – King Gustav III and poet Carl Michael Bellman.

Identifier:
NM.0278078A

Dödsmask efter Axel Bernhard Hedlund – en 8-årig pojke som 1869 drunknade i Eskilstunaån.

Hans otröstliga föräldrar lät göra två dödsmasker av honom, denna omedelbart efter döden, med ögonfransar som fastnat i gipset. Den andra masken gjordes några dagar senare. Föräldrarna sparade också föremål för att hålla minnet av sonen levande, bland annat hans hårlock och hans första skrivbok.

En dödsmask görs genom ett avtryck i gips eller vax av den dödes ansikte. Dödsmasker tillverkas oftast efter kända personer, som kungligheter, vetenskapsmän, författare och tonsättare, som ett minne av den döde eller för att ha som förebild vid skapandet av statyer och porträtt.

I Nordiska museets samlingar finns 16 dödsmasker. De flesta hör till 1800-talets ”kändiskult” med kulturpersonligheter såsom operasångerskan Kristina Nilsson, författaren Viktor Rydberg, Nordiska museets och Skansens grundare Artur Hazelius och kompositören Emil Sjögren. Två stycken härrör från ett par av 1700-talets mest berömda personer – Gustav III och skalden Carl Michael Bellman.

NM.0278078A

A regicide’s shackles

En kungamördares bojor

These objects, which were acquired for the collections in 1892, have a short description:
“Iron handcuffs with two leather clamps.”
“Iron foot shackles with a ring clamp.”
“According to information, were worn by J. J. Anckarström.”

What event do they tell of?

Jacob Johan Anckarström was born in Vallentuna, Uppland, in 1762. He was involved in a conspiracy against King Gustav III. The members of the conspiracy believed the king had too much power. During a masked ball at the Royal Opera in Stockholm on 16 March 1792, Anckarström shot Gustav III in the back. The King died 13 days later. Anckarström was suspected and confessed immediately. He was convicted to shame punishment and the death penalty by beheading and displaying on the wheel. During his shame punishment, when he was whipped in various squares in Stockholm, and during transportation to the place of execution, he wore shackles. According to information, these were those shackles.

Identifier:
NM.0074689 Fotboja
NM.0074690 Handboja

Dessa föremål, som förvärvades till samlingarna 1892, har en kort beskrivning:

”Handboja av järn med två klovar av läder”
”Fotboja av järn med en ringklove.”
”Har enligt uppg. burits av J. J. Ankarström”.

Vilken händelse berättar de om?

Jacob Johan Anckarström föddes 1762 i Vallentuna i Uppland. Han var med i en konspiration mot kung Gustav III som de ansåg fått för mycket makt. Under en maskeradbal på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars 1792 sköt Anckarström Gustav III i ryggen och kungen avled 13 dagar senare. Anckarström misstänktes och erkände direkt. Han blev dömd till skamstraff och dödsstraff genom halshuggning och stegling. Under skamstraffet, då han piskades på olika torg i Stockholm, och under transporten till avrättningsplatsen, bar han bojor. Enligt uppgift dessa.

NM.0074689 Fotboja
NM.0074690 Handboja

A painted bureau from Falun

En målad byrå från Falun

A Gustavian bureau with beautiful decorative painting from the 1780s.

The bureau’s painting imitates a veneered Gustavian bureau inlaid with various woods. If you look closely, you can make out the imitation veneer joints on the front of the bureau. The façade is put together in the Stockholm style, so that the two bottom drawers form a whole with no marked join between them. The decoration consists of rose garlands, apparently suspended between button-shaped fixtures depicted in the painting against a backdrop of painted veneer imitation. The illusory effect must have been very great when the painting was new. Many people would surely have been fooled into believing it was genuine veneer furniture.

The bureau was painted by decorative painter Nils Asplind (1756-1820), who worked in Falun. Asplind is known as a decorative painter of furniture, but he also worked on the interiors of several estates and mills in Dalarna and Gästrikland. He supplied furniture for several royal palaces, including the Royal Palace in Stockholm and Gripsholm and Rosersberg palaces.

The bureau is of interest both due to its skilled craftsmanship and because the original decor has been preserved, a rare feature. Paint wears off, and when furniture starts to look tarnished, it gets repainted.

Identifier:
NM.0231465AB

Byrå av gustaviansk typ med vackert dekorationsmåleri från 1780-talet.

Byråns målning imiterar en fanerad gustaviansk byrå med inläggningar av olika träslag. Tittar man noga kan man ana de imiterade fanerskarvarna på byråns fasad. Fasaden är på stockholmsmanér komponerad så att de båda nedersta lådorna bildar ett gemensamt fält utan markerad skarv emellan. Dekoren utgörs av rosengirlander, illusoriskt upphängda mellan i måleri framställda knappformiga beslag mot en fond av målad fanerimitiation. Den illusoriska effekten måste ha varit mycket stor då måleriet var nytt. Säkert lurades många att tro att det verkligen rörde sig om en fanermöbel.

Byrån är målad av dekorationsmålaren Nils Asplind (1756-1820) verksam i Falun. Asplind är känd som dekorationsmålare av möbler, men han hade även flera inredningsuppdrag på herrgårdar och bruk i Dalarna och Gästrikland. Han levererade möbler till flera kungliga slott, bland annat till Stockholms slott och slotten i Gripsholm och Rosersberg.

Byrån är intressant både för det skickliga hantverket och för att den har sin originaldekor bevarad, det senare sällsynt. Målarfärg nöts och när möbler börjar se skamfilade ut målas de om.

NM.0231465AB

A watering can from 1721

En vattenkanna från 1721

This copper watering can from 1721 is unusual, as few old watering cans have been preserved.

It is of a classic design with two handles, the upper for carrying the can and the other to hold it when it is being tilted during use. A beautifully curved strut supports the spout so that the weight does not cause it to break off when watering. Then, as now, the watering can was one of the gardener’s essential tools.

Watering is necessary to prevent seeds, seedlings and ornamental plants from withering. The watering can and nozzle were indispensable for watering seed beds and small seedlings. Copper was a precious but malleable material.Iron was less expensive but rusted and was therefore prone to leaking. It was only in the 1800s that iron cans became common, at that time manufactured from galvanised sheet metal.

Identifier:
NM. 0094197+

Vattenkannan i koppar från 1721 är ovanlig då få gamla vattenkannor är bevarade.

Kannan är av klassisk modell med två handtag, det övre för att bära kannan och det andra för att hålla kannan då den lutas vid användandet. Ett vackert böjt stag stödjer pipen så den inte bryts vid fästet av tyngden vid vattningen. Vattenkannan var då så som nu en av trädgårdsmästarens viktiga redskap.

Vattning är nödvändigt för att sådden, de späda plantorna och prydnadsväxter i kruka, inte skall vissna. Vattenkannan med stril var oumbärlig vid vattning av såbädden och små späda plantor. Koppar var ett dyrbart men ett formbart material. Järn var mindre dyrbart men rostade och blev därför fort otät. Först på 1800-talet blev järnkannor vanliga, då tillverkade i galvaniserad plåt.

NM. 0094197+

Carl Bernhard Wadström and Prince Peter Panah

Ett dubbelporträtt föreställande Carl Bernhard Wadström och prins Peter Panah

The portrait represents the Swedish industrialist Carl Bernhard Wadström (1746-1799) and the African prince Peter Panah.

Wadström fought for equal rights for everybody. He had a vision of a Swedish ideal society in Africa, and during a trip there in 1787, he came into contact with the slave trade and took a strong position against it. In his diary he wrote:“It is a misery that passes imagination; no day or night passes without hearing wailing cries of someone being dragged away.”

On his way home from Africa, Wadström stayed in London and campaigned against the slave trade. When he visited a slave ship that stopped in London on its way to North America, he recognised Peter Panah, the son of the king of Mezurado in West Africa. Wadström redeemed Panah who, however, became ill after a time and died in Wadström’s home.

The picture was painted by the artist Carl Fredrik von Breda, who was staying in London at the same time as Wadström.

Identifier:
NM.0061465

Porträttet föreställer den svenske industrimannen Carl Bernhard Wadström (1746-1799) och den afrikanske prinsen Peter Panah.

Wadström kämpade för alla människors lika värde. Han hade en vision om ett svenskt idealsamhälle i Afrika, och under en resa dit 1787 kom han i kontakt med slavhandeln och tog kraftigt avstånd från den. I sin dagbok skriver han: ”Det är ett elände som övergår inbillningskraftens gränser, ingen dag eller natt förgår utan att man hör jämmerropen från några som släpas bort”.

På hemvägen från Afrika stannade Wadström i London och arbetade med opinionsbildning mot slavhandeln. När han besökte ett slavskepp som stannat till i London på väg till Nordamerika kände han igen Peter Panah, son till kungen av Mezurado i Västafrika. Wadström friköpte Panah som dock efter en tid blev sjuk och dog i Wadströms hem.

Tavlan målades av konstnären Carl Fredrik von Breda som vistades i London samtidigt som Wadström.


Portrait of a girl by Ulrika Pasch

Flickporträtt utfört av Ulrika Pasch

Oil portrait of girl on canvas, depicting Jacobina Carolina Schultzen at age 4 in 1767.

Jacobina Carolina was a fortunate child who came from a family that could afford to have a portrait painted of her.Jacobina is depicted as an elegant, grown woman. The small child’s body is forced into a corset, the dress with lace and bows follows adult fashions and a straw hat sits on her powdered hair.

The portrait was painted for show and to immortalise a member of the Schultzen family. During the eighteenth century, portraiture was bound by both aesthetic and social conventions and expectations for girls and boys were highly gendered. The portrait of the 4-year-old Jacobina shows her as a woman and emphasises her parents’ expectations of her predetermined destiny, a suitable marriage and motherhood.

The portrait was painted by Ulrika Pasch (1735-1793), a famous portrait painter and the first female member of the Royal Swedish Academy of Fine Arts. Ulrika Pasch painted approximately 300 portraits. She painted women, men, children and families and had her own studio in Stockholm. Ulrika Pasch came from an artistic family and both her father and brother were artists.

The portrait measures 60 x 47 cm.

Identifier:
NM.0061463

Flickporträtt i olja på duk, föreställande Jacobina Carolina Schultzen vid 4 års ålder 1767.

Jacobina Carolina var ett lyckligt lottat barn som kom från en familj som hade råd att låta måla av henne. Jacobina är avporträtterad som en vuxen elegant dam. Den lilla barnkroppen är intvingad i ett snörliv, klänningen med spetsar och rosetter följer vuxenmodet och på det pudrade håret sitter en stråhatt.

Porträttet målades för att visas upp och för att föreviga en medlem av familjen Schultzen. Under 1700-talet var porträttmåleriet bundet till såväl estetiska som sociala konventioner och förväntningarna på flickor respektive pojkar var starkt könsbundna. Porträttet av den 4-åriga Jacobina visar henne som kvinna och betonar föräldrarnas förväntningar på hennes förutbestämda livsöde, ett passande gifte och moderskap.

Porträttet är utfört av Ulrika Pasch (1735-1793), känd porträttmålare och den första kvinnliga ledamoten av Konstakademien. Ulrika Pasch utförde cirka 300 porträtt, hon målade både kvinnor, män, barn och familjer och hade en egen ateljé i Stockholm. Ulrika Pasch kom från en konstnärsfamilj och både hennes far och hennes bror var konstnärer.

Porträttets storlek är 60 x 47 cm.

NM.0061463

Seed collection

Frösamling

Pehr Bolin (1865-1943) was one of his era’s foremost researchers on arable weeds. In order to combat weeds effectively, it was necessary to carry out intensive studies into the biology of the species and their seeds. The seed collection is Bolin’s private collection in which the seeds of almost 1000 different species are represented.

Recognising different species from their seeds was important for sorting them in different sorting machines in the best way. Over time, eradication became so effective that some of the then common weeds were eradicated in Sweden or at least are very rare today.

Bolin summarised his research efforts in the easily accessible book ‘Åkerogräsen’ (Arable Weeds), which was printed in 1926. The book contains several colour illustrations of seeds from the weed species found in Sweden at the time. There was nothing similar before. The preserved seed collection was certainly an important part of Bolin’s research, but was as much a symbol of a special interest and the joy of collecting.

Identifier:
NM. 0405114

Pehr Bolin (1865-1943) var en av sin tids främsta forskare på åkerogräs. För att kunna bekämpa ogräsen effektivt krävs ingående studier i arternas biologi och deras frö. Frösamlingen är Bolins privata samling där frö av nästan 1000 olika arter finns representerade.

Att känna igen olika arter från deras frö var viktigt för att på bästa sätt sortera bort dem i olika sorteringsmaskiner. Med tiden blev utrensningen så effektiv att vissa av de då vanliga ogräsen utrotades i Sverige eller är mycket ovanliga i dag.

Bolin sammanfattade sin forskarmöda i den lättillgängliga boken ”Åkerogräsen” som trycktes 1926. I boken finns flertalet färgillustrationer på frö från de ogräsarter som fanns i Sverige vid den tiden. Något motsvarande fanns inte tidigare. Frösamlingen som finns bevarad var säkerligen en viktig del i Bolins forskning men lika mycket en symbol för ett specialintresse och samlarglädje.

NM. 0405114

Curse log

Förbannelsestock – Träbitar med inskurna okvädingsord

These sawn logs come from a house wall in Lillhärdal, Härjedalen.

There is a piece of paper on one piece of wood with the text:“When there was bad feeling between farms, people used knives to carve insults into one another’s store buildings. Great care was taken to avoid cutting into the actual home.In this case, one is called E.O.S., the other H.B. Lillhärdal”.

One of the logs says:
“EOS IS A BLOODY SOD”

The other says:
“BLOODY HB IS A DAMN HAG”

Today, we express similar thoughts addressed to our neighbours in other ways, for example by naming our wireless network “Whoever’s playing...”, etc.The neighbour can then see the message in the list of adjacent networks.

Identifier:
NM.0227158AB

De här avsågade stockarna kommer från en husvägg i Lillhärdal i Härjedalen.

På den ena träbiten sitter en papperslapp med texten:
”Vid osämja gårdar emellan plägade man med kniv skriva skällsord i varandras s.k. härbergen, Så mycket hänsyn togs, att det ej skars in i själva boningshuset. I detta fall heter den ene E.O.S. och den andre H.B. Lillhärdal”.

På den ena stocken står:
”EOS ÄR EN FÖRBANA JÄVEL”

På den andra:
”FÖRBANADE HB ÄR EN JÄWEL HARPA”

I dag uttrycker vi liknande tankar adresserade till grannen på andra sätt, till exempel genom att döpa våra trådlösa nätverk till ”Du som spelar …” etc. Grannen ser meddelandet i listan över näraliggande nätverk.

NM.0227158AB

Birch bark glasses

Glasögon av näver

Glasses, probably protective goggles, cut and stitched from birch bark panels between which pieces of window glass have been inserted. A cord is attached to the short sides for attaching around the head.

The glasses were used in Rättvik parish in Dalarna and came to Nordiska museet in 1877.

Glasses were invented in the Middle Ages, probably in the late 1200s in Venice. In Sweden, we have been using glasses since at least the 1400s.Originally glasses were simple. The lenses were cast – not ground – and just rested on the nose. The nineteenth century saw significant developments, including the creation of sunglasses that were suitable for rail travel. Grinding became increasingly common; it was introduced to counteract astigmatism in 1827. Temple arms were added so that the glasses could rest on the ears and nose.

Nordiska museet has about 250 pairs of glasses in its collections, the oldest dating from the 1600s. It holds glasses from the father of Swedish gymnastics Per Henrik Ling (1776-1839), authors Emilie Flygare-Carlén (1807-1872), Carl Jonas Love Almquist (1793-1866) and August Strindberg (1849-1912), the inventor John Ericsson (1803-89), Princess Eugenie (1830-1889) and many more.

But these glasses are from a farmer in Dalarna. One wonders what he was protecting himself against?

Identifier:
NM.0018067

Glasögon, förmodligen skyddsglasögon, utskurna och hopsydda av näverskivor mellan vilka bitar av fönsterglas är instuckna. Vid kortsidorna snören för fastsättning runt huvudet.

Glasögonen har använts i Rättviks socken i Dalarna och kom till Nordiska museet 1877.

Glasögon uppfanns under medeltiden, troligen under slutet av 1200-talet i Venedig. I Sverige har vi använt glasögon åtminstone sedan 1400-talet. Från början var glasögonen enkla. Linserna var gjutna – inte slipade – och vilade bara på näsan. Under 1800-talet skedde en betydande utveckling, bland annat skapades solglasögon som var lämpliga för järnvägsresande. Slipning blev allt vanligare; redan 1827 infördes slipning för att motverka astigmatism. Skalmar tillkom så att glasögonen kunde vila på öron och näsa.

Nordiska museet har omkring 250 glasögon i samlingarna, de äldsta från 1600-talet. Här finns glasögon från den svenska gymnastikens fader Per Henrik Ling (1776-1839), från författarna Emilie Flygare-Carlén (1807-1872), Carl Jonas Love Almquist (1793-1866) och August Strindberg (1849-1912), från uppfinnaren John Ericsson (1803-89), prinsessan Eugenie (1830-1889) och många fler.

Men de här glasögonen kommer från en bonde i Dalarna. Man undrar vad han skyddade sig emot?

NM.0018067

Dog harness for protection against wolves

Hundsele för skydd mot varg

A good hunting dog could mean good hunting. Concerns that it would be injured were, therefore, justified. This harness with long sharp spikes protected the dog in the event of attack by wolves or another dog.

It was designed by Jonas Arvidsson from Borr in Ljusdal in 1826. It was probably never mass produced. It was referred to as a curiosity when the Reverend Ros in Ljusdal described it when he brought it to Nordiska museet in 1873.

Dogs also protected farms and cattle by barking a warning.However, dogs left to guard farms were sought-after prey for wolves. Many farmers tried to protect their dogs and several ‘wolf necklaces’ with forged tagged links can be found in the museum’s collections.

Throughout Europe, wolves have been the most feared and hated of the major predators. As early as the 1200s, Swedish provincial laws contained provisions requiring farmers to offer assistance in capturing wolves. In 1647, bounties on wolves were introduced and during the eighteenth century, there were an estimated several thousand wolves in Sweden. Wolf attacks increased at the end of the century, probably because farmers had the right to hunt elk, deer, wild boar and roe deer on their own land and so it became more difficult for wolves to survive on game. As wild prey decreased, attacks on domestic animals increased.

The wolf problem subsided when large-scale forestry took off from the mid-1800s onwards and hunting weapons were modernised. Today, there are only around 380 wolves left in the whole of Scandinavia.

“After the bear was scared away in these regions, the wolf plagued both man and animal.It appeared in quite large packs, especially during harsh winters. At that time it was not uncommon, when animals were released for watering, for wolves to come and rip the animals to pieces.”

Sven Lampa on life in Västergötland in former times (Fataburen 1913)

Identifier:
NM.0001672

En god jakthund kunde innebära god jaktlycka. Oron för att den skulle skadas var därför befogad. Denna sele med vassa långa spikar skyddade hunden vid en eventuell attack från varg eller annan hund.

Den konstruerades av Jonas Arvidsson från Borr i Ljusdal 1826. Någon större produktion blev det troligen aldrig, den benämns som en kuriositet då kyrkoherde Ros i Ljusdal beskriver den i samband med att han skänker det till Nordiska museet 1873.

Hundar skyddade också gård och boskap genom att skälla och varna. Hundar som lämnats ute för att vakta gården var dock eftertraktade byten för vargarna. Många försökte skydda hundarna och flera ”varghalsband” med smidda länkar med taggar finns i museets samlingar.

Vargen har i hela Europa varit det mest fruktade och hatade bland de större rovdjuren. Redan på 1200-talet fanns bestämmelser i de svenska landskapslagarna som krävde att bönderna höll sig med olika hjälpmedel för att fånga varg. 1647 infördes skottpengar på varg och under 1700-talet fanns uppskattningsvis flera tusen vargar i Sverige. Varghärjningarna tilltog i slutet av århundradet, sannolikt därför att bönderna fått rätt att jaga älg, hjort, vildsvin och rådjur på sina egna marker och det därför blivit svårare för vargen att försörja sig på viltkött. När de vilda bytesdjuren minskade ökade anfallen på tamdjuren.

Vargplågan avtog när skogsbruket kom i gång i större skala från 1800-talets mitt och jaktvapnen moderniserats. I dag finns endast omkring 380 vargar kvar i hela Skandinavien.

”Vargen var, sedan björnen skytt dessa trakter, ett plågoris för både människor och djur. Han förekom i ganska stora flockar i synnerhet under stränga vintrar. Då var det icke sällsynt, att när man släppte ut djuren till vattning, vargar kommo och refvo ihjäl flera stycken”.

Sven Lampa om livet i Västergötland i äldre tider (Fataburen 1913)

NM.0001672

Heroes of Star Trek

Hjältar i teveserien Star Trek

The dolls depict fantasy characters from Star Trek, an American TV series from the late 1960s that was first shown on Swedish television in 1977.

They belonged to a boy who was in the second grade in Brandbergen outside Stockholm when the series aired. The action takes place in the future and revolves around the crew of a spaceship. The mission is to go where no man has gone before to discover new life and new civilizations.

Along the way, the crew encounters problems that they solve based on their own individual natures. One doll depicts Uhura, a black female lieutenant and the other may be Scotty or possibly Russian crew member Chekov. The figures are armed with pistols and a box around the neck, which, according to the boy, makes you disappear if you press it. The dolls were made in Hong Kong in 1974 under licence from Paramount Pictures. The series eventually gained cult status and has subsequently seen many spin-offs.

Identifier:
NM.0307921

Dockorna föreställer fantasifigurer ur Star Trek, en amerikansk teveserie från slutet av 1960-talet som visades i svensk television först 1977.

De har tillhört en pojke som gick i andra klass i Brandbergen utanför Stockholm när serien sändes. Handlingen utspelar sig i framtiden och kretsar kring besättningen på ett rymdskepp. Uppdraget är att resa dit ingen människa tidigare varit för att upptäcka nytt liv och nya civilisationer.

Under resans gång stöter besättningen på problem som de löser gemensamt utifrån sina olika karaktärer. Den ena dockan föreställer Uhura, en svart kvinnlig löjtnant och den andra kan vara Scotty eller möjligen ryssen Chekov. Figurerna är beväpnade med pistoler och en dosa kring halsen som enligt pojken gör att man försvinner om man tycker på den. Dockorna är tillverkade 1974 i Hongkong under licens av Paramount Pictures. Serien har så småningom fått kultstatus och har senare fått flera efterföljare.

NM.0307921

House sacrifice coin, site fee

Husoffermynt, tomtlösen

House sacrifice coin, silver site fee, 1/24 crowns from 1783.

“Found in the foundations of an old house in Holm parish, Medelpad, under such circumstances that it is safe to assume that it was placed there during the construction of the house as a ‘site fee’ for ‘the underworld spirits’”.

When a house was built, the choice of site for construction had to be considered first. Using a divining rod, the best plot was determined, free from distractions of all kinds. Paying the ‘site fee’ guaranteed that various invisible powers and supernatural beings were sympathetic to the building. Exposure to the hatred of the underworld was believed to cause “threat to life and limb, house and property,” according to the residents of the Bro and Vätö ship district, Arholma parish, Uppland. If one ignored the demands of the unseen powers, they would tear down at night what had been built the previous day. Things were only quiet once you had asked them for permission and appeased them.

Identifier:
NM.0129480

Husoffermynt, tomtlösen av silver, 1/24 riksdaler från 1783.

”Hittad i grunden till ett gammalt hus i Holms socken, Medelpad, under sådana omständigheter, att man med säkerhet törs säga, att den vid husets byggande ditlades som ’tomtlösen’ åt ’jordbyggarne’”.

Vid ett husbygge måste allra först hänsyn tas till valet av byggnadsplats. Med hjälp av slagruta valdes det bästa stället ut, fri från störande element av olika slag. Genom att betala ”tomtlösen” försäkrade man sig om att diverse osynliga makter och övernaturliga väsen ställde sig välvilliga till bygget. Att utsätta sig för de underjordiskas hat, ansågs medföra ”hot till liv och lem, hus och egendom” sa man i Bro och Vätö skeppslag, Arholma socken, Uppland. Om man ignorerade de osynligas krav kunde de riva ner på nätterna, det som byggts upp på dagen. Först sedan man bett dem om lov och blidkat dem blev det lugnt.

NM.0129480

Dubbel-Nisse hockey helmet from 1963

Ishockeyhjälmen Dubbel-Nisse från 1963

Interest in ice hockey was huge in Sweden in 1963. The national team Tre Kronor, including Rolle Stoltz and Sven Tumba among others, had won the World Championship the year before, when Nils Nilsson, Dubbel-Nisse as he was known, scored the decisive goal.

The Jofa company produced the World Championship helmet and the Dubbel-Nisse stick, both of which became bestsellers.

It was by no means a given that the sport of ice hockey, which was imported to Sweden from North America in the 1920s, would become a big part of Swedish life. Many fans of the sport of bandy viewed ice hockey as a threat. Bandy, it was felt, was an ancient national sport that promoted grace and intelligence while hockey was all about strength and reckless courage. Ice hockey was compared to jousting, vaudeville and circus as a foreign culture phenomenon that was ill suited to Swedes. “The game of ice hockey, due to its hard forms, seemingly has little to recommend it and is significantly inferior to the playful, beautiful, one might almost say intelligent, game of bandy.”
(Upsala Nya Tidning 1 May 1920.)

“Ice hockey is fine for the Belgians and Czechs and others who equate sports with circus, but for us northerners, who do not need the services of freezing machines to feel ice underfoot, bandy is both cheaper and better. [---]. No, ice hockey is not for the Swedish people.It is at most an evening distraction for a handful of young men in some of Stockholm’s bandy clubs. It is possible that ice hockey may have some appeal in Stockholm, but that cannot be the case in the rest of Sweden, absolutely not.” (Journalist and football manager Carl ‘Ceve’ Linde, Idrottsbladet 11 February 1922.)

The sport of ice hockey achieved mass appeal in the 1940s, partly because the rink, smaller than bandy’s larger rink, was faster and cheaper to build and maintain. The rink was also easier to light, which meant that ice hockey matches could also be played in the evenings. Many also felt that the game was faster and more varied than bandy. In 1956, the popularity of ice hockey surpassed that of bandy as a winter spectator sport in Sweden.

Identifier:
NM.0266612

1963 var ishockeyintresset stort i Sverige. Landslaget Tre Kronor med bland andra Rolle Stoltz och Sven Tumba hade vunnit VM året innan då Nils Nilsson, Dubbel-Nisse, gjort det avgörande målet.

Företaget Jofa tog fram VM-hjälmen och Dubbel-Nisseklubban som båda blev storsäljare.

Det var inte alls självklart att ishockeysporten, som importerades till Sverige från Nordamerika på 1920-talet, skulle bli en blågul paradgren. Många bandyfrälsta såg ishockeyn som ett hot. Bandyn, menade man, var en urgammal nationell sport som befordrade grace och intelligens medan ishockeyn handlade om styrka och hänsynslöst mod. Ishockeyn jämfördes med tornérspel, varieté och cirkus, den var en utländsk kulturföreteelse som passade svensken illa. ”Ishockeyspelet genom sina hårda former synes föga rekommendabelt och betydligt efterstående för det lekande flotta, man håller på att säga intelligenta, bandyspelet.”
(Upsala Nya Tidning 1 maj 1920.)

”Ishockey är bra för belgier och tjecker och andra som sätta likhetstecken mellan sport och cirkus, men för oss nordbor, som inte behöva anlita frysmaskiner för att skaffa is under fötterna är bandy både billigare och bättre. [---]. Nej, ishockey är ingenting för svenska folket. Det är på sin höjd en aftonmuntration för ett tjogtal ynglingar i några av Stockholms bandyklubbar. Det är möjligt att ishockeyn kan bära sig i Stockholm men att den icke kan det i det övriga Sverige, är absolut säkert.” (Journalisten och fotbollsledaren Carl ”Ceve” Linde, Idrottsbladet den 11 februari 1922.)

Ishockeysporten slog igenom på bred front under 1940-talet, delvis beroende på den mindre rinken som, i jämförelse med bandyns stora rink, var snabbare och billigare att både anlägga och underhålla. Rinken var också lättare att belysa vilket gjorde att ishockeymatcher kunde spelas även på kvällstid. Många ansåg också spelet snabbare och mera omväxlande än bandy. 1956 gick ishockey om bandy som publik vintersport i Sverige.

NM.0266612

Dress-up portrait with mica discs

Kläddocka med glimmerskivor

Miniature dress-up portrait of Queen Kristina (7 x 6 cm), dating from the 1640s, painted in oil on oval copper plate.

Text on rear of plate reads “Drottning Christina” (Queen Kristina). The girl has brown hair with hanging curls and is wearing an ornament, possibly a crown, towards the back of her head. She is wearing a dark red dress with white decoration and a pearl necklace. The artist is unknown, but it is assumed that the portrait was painted by a skilled amateur, possibly from France.

The portrait comes with 13 mica discs with painted-on costume parts. When placed on top of the portrait, the girl’s clothes change. The discs feature different colourful dresses and hats, long pendant earrings, a nun’s habit, a moustache and beard, plumed black hat and coat. The mica discs bear traces of having been played with many times, and many have worn away completely. The portrait and discs are stored in an oval leather box lined with light-blue taffeta.

Paper dolls/cut-out dolls first appeared in the early 1800s, and dress-up portraits were probably their predecessors among higher social classes. Given the fragile material, it is possible that these items were intended for adults or for children to play with on special occasions only.

Identifier:
NM.0266394

Kläddocka från 1640-talet, miniatyrporträtt av drottning Kristina (7 x 6 cm) målat i olja på oval kopparplåt.

På baksidan av plåten texten ”Drottning Christina”. Flickan har brunt hår med hängande lockar och en prydnad, möjligen en krona, långt bak på hjässan. Hon bär en mörkröd klänning med vit garnering samt pärlhalsband. Konstnären är okänd, men det har antagits att porträttet är utfört av en skicklig amatör, möjligen från Frankrike.

Till porträttet hör 13 glimmerskivor med påmålade dräktdelar. När de placeras ovanpå porträttet byter flickan kläder. På skivorna finns olika färgrika klänningar och hattar, långt hängande örhängen, en nunneutstyrsel, mansattributen mustasch och skägg, plymagerad svart hatt och kappa. Glimmerskivorna bär spår av att ha tummats många gånger, på flera är hela stycken borta. Porträtt och skivor förvaras i en oval läderask fodrad med ljusblå taft.

Pappersdockor/klippdockor uppträdde först vid 1800-talets början, och kläddockorna är troligen deras föregångare hos högre samhällsklasser. Med tanke på det ömtåliga materialet är det möjligt att dessa kläddockor var avsedda för vuxna eller för barn att ta fram endast vid speciella tillfällen.

NM.0266394

Chastity belt

Kyskhetsbälte

This chastity belt is made of iron and leather and was donated to Nordiska museet in 1882. We do not know how old it is, where it comes from or whether it has ever been used.

A chastity belt is a device to prevent a woman having sexual intercourse during her husband’s absence. They are usually associated with the Crusades, but were first mentioned in 1405, when it is said that such belts were worn by the women of Florence in Italy. They are also mentioned in the sixteenth and seventeenth century, and examples are preserved in museums, having generally come from some princely curio cabinet. It has been strongly questioned whether they were ever actually used. Most are so roughly forged that they would have been practically impossible to wear. However, there are some belts of leather of more recent origin that may have been used in cases of pathological jealousy, a phenomenon also verified by court cases from the eighteenth and nineteenth century.(Chastity belt. http://www.ne.se/lang/kyskhetsbälte, Nationalencyklopedin, accessed 15 May 2013.)

Identifier:
NM.0032371

Det här kyskhetsbältet är tillverkat av järn och läder och skänktes till Nordiska museet 1882. Vi vet inte hur gammalt det är, varifrån det kommer eller om det någonsin kommit till användning.

Ett kyskhetsbälte är anordning för att hindra en kvinna från att ha samlag under makens frånvaro. De brukar förknippas med korstågen, men nämns först 1405, då det sägs att sådana bälten bars av kvinnorna i Florens. De omtalas också under 1500- och 1600-talen, och exemplar finns bevarade i museer, dit de oftast kommit från något furstligt kuriosakabinett. Man har starkt ifrågasatt om de någonsin varit i bruk, de flesta är så grovt smidda att de bör ha varit praktiskt taget omöjliga att bära. Från senare tid finns däremot en del bälten av läder som kan ha fungerat i fall av patologisk svartsjuka, något som också verifieras av rättsfall från 1700- och 1800-talen. (Kyskhetsbälte. http://www.ne.se/lang/kyskhetsbälte, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-05-15.)

NM.0032371

Bug board

Lusbräda

Bug board from Fudalen, Mora, Dalarna.

Bedbugs were very common in Swedish homes for centuries. If the body, after a night’s sleep, showed signs of small red bite marks, it was probably because bedbugs had been actively sucking blood. To get rid of these pests a bug board was often used.

A bug board was a wooden board with small holes drilled into it. When it was time to go to bed, the board was placed in between the bed and the wall. Once the bugs had eaten enough, they crawled into the board’s holes.In the morning, the board was shaken out over the fire and the bugs were quickly killed. If there were chickens in the yard, they could peck the bugs out of the holes in the board.

In modern times, bedbugs had been exterminated but they are now becoming increasingly common again in Swedish homes.

Identifier:
NM.0207498

Lusbräda från Fudalen, Mora, Dalarna.

Vägglöss har under århundraden varit mycket vanligt förekommande i svenska hem. Om kroppen, efter nattens sömn, hade små röda bett var det sannolikt väglössen som varit aktiva med att suga blod. För att bli av med dessa skadeinsekter användes ofta en lusbräda.

En lusbräda var en träbräda med borrade små hål. När det var dags att gå till sängs stoppades brädan in mellan sängen och väggen. När lössen ätit sig mätta kröp de in i brädans hål. På morgonen skakades brädan ur över den öppna spisen och lössen gick en snabb död till mötes. Fanns höns på gården kunde de få picka ut lössen ur brädans hålor.

Under modern tid utrotades vägglusen men den har nu åter blivit en allt vanligare inneboende i svenska hem.

NM.0207498

Maltese dog with kennel, 1855

Malteserhund med koja, 1855

This small Maltese dog belonged to Queen Desideria (1777–1860), Queen of Norway and Sweden from 1818 to 1844.

The dog, whose name is unknown, was so dear to the Queen that she had it stuffed for posterity. The basket-weave kennel was acquired by Nordiska museet back in 1899, although the dog itself did not arrive until 1964.

Small lap dogs have been common in aristocratic circles since at least the seventeenth century. Such dogs were devoted and loyal – Fido as a dog’s name comes from the Latin for loyal, reliable – and small dogs, then as now, were an accessory often seen in the arms and laps of the elite.

Lap dogs also served a practical function as living ‘hot-water bottles’. The stone palaces of the aristocracy were cold and draughty, and a small dog in your arms, under skirts or in bed was a good way of warding off the winter cold. Queen Desideria was not alone in choosing a Maltese dog. Queens Elizabeth I of England (1533–1603), Mary Stuart of Scotland (1542–1587), Marie Antoinette of France (1755–1793) and Victoria of England (1819–1901) are all said to have owned Maltese dogs, as did Princess Sofia Albertina of Sweden (1753–1829).

Identifier:
NM.0991658

Den här lilla malteserhunden har tillhört Drottning Desideria (1777–1860), svensk-norsk drottning 1818–1844.

Hunden, vars namn är okänt, dog den 6 augusti 1855 och var Drottningen så kär att hon lät stoppa upp den. Tre år efter Drottningens död skänktes tiken till Naturhistoriska riksmuseet som deponerat den hos Nordiska museet. Kojan, utförd i korgflätning, förvärvades av Nordiska museet redan 1899, hunden själv anlände inte förrän 1964.

I aristokratiska kretsar har det varit vanligt med små knähundar sedan åtminstone 1600-talet. Hundarna var tillgivna och trogna – hundnamnet Fido kommer av latinets trogen, pålitlig – och småvuxna hundar var då, liksom nu, en accessoar i elitens armar och knän.

Knähundarna hade också en praktisk funktion som levande värmedynor. Aristokratins stenslott var kalla och dragiga och med små varma hundar i famnen, under kjolarna och i sängen lyckades en del av vinterkylan motas bort. Drottning Desideria var inte ensam om att välja en malteserhund, även drottningarna Elisabeth I av England (1533–1603), Mary Stuart av Skottland (1542–1587), Marie Antoinette av Frankrike (1755–1793) och Victoria av England (1819–1901), lär ha ägt hundar av denna ras, liksom prinsessan Sofia Albertina av Sverige (1753–1829).

NM.0991658

Mangle boards – A suitor’s failure

Mangelbräden – En friares fiasko

These two mangle boards tell of Elias Lundqvist, a man in his 40s from the Borås region, who wanted to marry.

The mangle boards were made as courtship gifts and on the first he engraved:

“This mangle was made by Elias Lundqwist for Maria Anders Doter in Hesered 13 April anno 1767.”

Elias failed in his courtship and eight years later he made another attempt with a different girl:

“This mangle was made by ELK for Anneka Måns Doter in Biörlanda 18 April anno 1775.”

For safety’s sake, perhaps wise from experience, he added:

“It is my request to all you girls that you are nice and pliant, then you will get married...”

None of his courtships led to marriage. Elias Lundqvist, discharged soldier, died in 1781 of ‘chest disease’, unmarried.

The mangle board was used together with a roller to make the linen smooth but was often made with care and decorated beautifully to give to a woman prior to betrothal. Such courtship gifts were common in farming communities. A girl who had a beautiful new mangle board to show off immediately aroused curiosity. Who was her suitor? When would the wedding take place?

If the relationship was broken off before the betrothal, it was obvious that the gift should be returned. And it was just as obvious that the spurned suitor should not give the same gift to another girl.

Identifier:
NM.0095979

Dessa båda mangelbräden berättar om Elias Lundqvist, en man i 40-årsåldern från Boråstrakten som ville gifta sig.

Mangelbrädena tillverkades som friargåvor och på det första har han skurit in:

”Denna kafwel fiöl är giord åt Maria Anders Doter i Hesered Anno 1767 den 13 april af Elias Lundqwist.”

Elias är inte framgångsrik med sitt frieri och åtta år senare gör han ett nytt försök hos en annan flicka:

"Anno 1775 den 18 april är denna kafwel fiöl giord åt Anneka Måns Doter i Biörlanda af ELK."

För säkerhets skull, kanske vis av erfarenheten, har han tillfogat:

"Det är min begäran til Eder flekor alla at ni är snäla och weka så blifwer ni gifta ..."

Inget av frierierna ledde till giftermål. Elias Lundqvist, avskedad soldat, dog ogift i ”bröstsjuka” 1781.

Mangelbräden användes tillsammans med en kavel för att få linnet slätt men tillverkades ofta med omsorg och dekorerades vackert för att överlämnas till en kvinna inför en trolovning. Sådana friargåvor var vanliga i det gamla bondesamhället. En flicka som hade ett nytt vackert mangelbräde att visa upp väckte genast nyfikenhet. Vem var friaren? När skulle bröllopet äga rum?

Om förhållandet bröts före trolovningen ansågs det självklart att gåvan borde återlämnas. Och lika självklart var det att den försmådde friaren inte gav bort samma gåva till en ny flicka.

NM.0095979

Model of early ring roller

Modell av tidig ringvält

This is a model of a ring roller in 1:8 scale from the late eighteenth century. The model is 17 cm wide.

During the second half of the eighteenth century, the authorities were very keen to improve or invent new agricultural implements. The Royal Patriotic Society held a collection of models of agricultural implements that were of particular interest to publicise. The small model of a ring roller was one of these. The roller was called a lump roller and the name describes its function; with its weight and rings it crushed clods and lumps of earth, out in the fields. Five rings are attached to a log in a rectangular wooden frame. The tool rolls forward on the rings and was pulled by horses or oxen. It was used on the field after harrowing, before sowing.

The model shows a transition design between the roller consisting of a round, heavy log and the ring roller, where most of the tightly arranged rings move independently of each other. It took another 100 years for the ring roller to have an impact in Swedish agriculture and it is still used today in a modified form.

Identifier:
NM. 0400440

Det här är en modell av en ringvält i skala 1:8 från slutet av 1700-talet. Modellen är 17 cm bred.

Under 1700-talets andra hälft ville myndigheterna med stor iver förbättra eller uppfinna nya åkerbruksredskap. Patriotiska sällskapet höll en samling modeller av jordbruksredskap som ansågs särskilt intressanta att sprida kunskap om. Den lilla modellen av en ringvält var en av dessa. Välten kallades kokelvält och namnet beskriver dess funktion, att med sin tyngd och ringar krossa kokor, jordklumpar, på åkern. Fem ringar sitter på en stock i en rektangulär träram. Redskapet rullar fram på ringarna och skulle dras av häst eller oxar. Redskapet användes på åkern efter harvning, före sådd.

Modellen visar en övergångsform mellan välten bestående av en rund, tung stock och ringvälten där flertalet tätt satta ringar rullar oberoende av varandra. Först 100 år senare fick ringvälten genomslag i det Svenska jordbruket och används än idag i modifierad form.

NM. 0400440

Paper doll with modern clothes

Pappersdocka med moderna kläder

This paper doll with curly sandy hair arranged in soft pads has clothes the like of which a fashion-conscious girl could only dream of in the mid-1940s.

Both the evening dresses and the more everyday clothes are elegantly cut with straight shoulders, defined waist and pleats that emphasise the shape of the hips. They also give the clothes a flowing appearance that suits a modern woman with an active professional life. Matching hats and shoes are an integral part of the wardrobe.

The doll and dresses were designed by Danish illustrator Gerda Vinding. The back of the doll features a pencil note with the names Greer Garson and Gregory Peck. Both were popular actors in the 1940s and appeared together in the film ‘The Valley of Decision’ from 1945.

The heyday for paper dolls was during the Great Depression of the 1930s and World War II. Cutting out dolls from magazines was an easy way to follow fashion trends and fantasise about beautiful clothes.The models were often successful movie stars.

Identifier:
NM.0262585+

Pappersdocka med lockigt rödblont hår uppsatt i mjuka valkar har kläder som en modemedveten flicka kunde drömma om vid 1940-talets mitt.

Både aftonklänningarna och de vardagligare kläderna är elegant skurna med raka axlar, markerad midja och veck som betonar höfternas form. Samtidigt ger kläderna ett ledigt intryck som passar en modern kvinna med aktivt yrkesliv. Matchande hattar och skor är en självklar del av garderoben.

Dockan och klänningarna är tecknade av den danska illustratören Gerda Vinding. På baksidan av dockan finns en blyertsanteckning med namnen Greer Garson och Gregory Peck. Båda var beundrade skådespelare på 40-talet och spelade tillsammans i filmen ”Domens dal” från 1945.

Under 1930-talets ekonomiska kris och under andra världskriget hade pappersdockorna sin glansperiod. Att klippa ut dockor ur veckotidningar var ett enkelt sätt att följa modetrender och fantisera om vackra kläder. Förebilderna var ofta framgångsrika filmstjärnor.

NM.0262585+

Pen and shorthand notebook that belonged to the author Astrid Lindgren

Penna och stenogramblock som tillhört författaren Astrid Lindgren

Pencil and shorthand notebook that belonged to Astrid Lindgren (1907-2002), Sweden’s most famous children’s author during the second half of the twentieth century.

The pages of the notebook are filled on one or both sides with shorthand text written in pencil and red pen. On the front is a figure drawn in pencil.

Astrid Lindgren always wrote a first draft of her books in pencil on a shorthand notebook. After each chapter, she typed them up on a typewriter. The pad contains portions of a manuscript, a theatre dramatisation of the book ‘Karlson on the Roof’ published in Sweden in 1955. The dramatisation was completed by Astrid Lindgren in the 1960s.

Astrid Lindgren got her breakthrough with ‘Pippi Longstocking’ in 1945. She subsequently published, among other books, Bill Bergson, Master Detective, The Children of Noisy Village, Nils Karlsson Pyssling, Emil and the Great Escape, Karlson on the Roof, Mio’s Kingdom and Ronia, The Robber’s Daughter. From 1946 to 1970, Astrid Lindgren was responsible for the children’s book department at the publisher Rabén & Sjögren.

Identifier:
NM.0323091 (pencil)
NM.0323093 (notebook)

Blyertspenna och stenogramblock som tillhört Astrid Lindgren (1907-2002), Sveriges mest kända barnboksförfattare under 1900-talets andra hälft.

Stenogramblockets blad är på den ena eller båda sidorna fyllda med stenografisk text skriven blyerts och rödpenna. På framsidan en figur ritad med blyerts.

Astrid Lindgren skrev alltid sina manus först med blyertspenna på stenogramblock. Efter varje kapitel renskrev hon dem på skrivmaskin. Blocket innehåller delar av ett manus, en dramatisering för teater av boken ”Lillebror och Karlsson på taket”, utgiven 1955. Dramatiseringen utfördes av Astrid Lindgren på 1960-talet.

Astrid Lindgren fick sitt genombrott med ”Pippi Långstrump” 1945. Därefter utgavs bland annat böckerna Mästerdetektiven Blomkvist, Alla vi barn i Bullerbyn, Nils Karlsson Pyssling, Emil i Lönneberga, Karlsson på taket, Mio min Mio och Ronja Rövardotter. 1946-1970 förestod Astrid Lindgren barnboksavdelningen på förlaget Rabén & Sjögren.

NM.0323091 (penna)
NM.0323093 (block)

Plastic bag dryer from the early 1960s

Plastpåstorkare från tidigt 1960-tal

Plastic bag dryer consisting of a suction cup and some plastic-coated struts.

The suction cup was attached to the tiles above the sink and plastic bags hung on the struts to dry. During the early 1960s people washed their plastic bags. Although we were approaching the mass consumption throw-away society of today, the notion of re-use lived on, at least for a short while. Soon, the joys of disposable materials were being praised in magazine Allt i Hemmet’s summer cottage articles and adverts, and plastic bags started to make inroads.

Plastic bags were an innovation crucial to both the emergence of supermarkets and the breakthrough of freezers in the 1960s. Soon, plastic packaging was so fancy that it could even be placed directly on the table; early examples included the Flora tub and plastic milk cartons. Contemporary plastic bag packaging shows colour images of the wide range of uses for plastic bags, such as storing everything from men’s shirts and jewellery to meat and vegetables. Some people may remember how fashionable plastic bags were when they first appeared; indeed, they were regarded as so unusual and new in the late 1940s that a journalist from the women’s magazine Idun gave one as a present to a friend in Paris, praising its uses.

The ordinary plastic bags with handles and folded sides are a Swedish invention from the early 1960s. Their breakthrough came in 1968 when Systembolaget, the Swedish state alcohol store, switched from paper bags to plastic bags.

Identifier:
NM.0319258

Plastpåstorkare bestående av en sugkopp och några plastklädda spröt.

Proppen fäste i kaklet ovanför diskbänken och plastpåsar hängdes upp på spröten för att torka. Under tidigt 1960-tal diskade man sina plastpåsar. Även om vi närmade oss masskonsumtionens köp-slit-och-släng-samhälle levde återbruket kvar, fast bara ett tag. Snart skulle engångsmaterialens lov sjungas i Allt i Hemmets sommarstugeartiklar och annonser och plastkassarna göra sitt intåg.

Plastpåsar var en nymodighet av avgörande betydelse för såväl snabbköpens framväxt som för frysens genombrott på 1960-talet. Snart blev plastförpackningarna så snygga att de till och med kunde ställas direkt på bordet, som Floraasken och de plastade mjölkkartongerna. Tidens plastpåseförpackningar visar färgbilder på allt man kan ha en plastpåse till, som till exempel att förvara allt från herrskjortor och smycken till kött och grönsaker. Några kanske kommer ihåg hur vi i början fashionabelt talat om plasticpåsar, något som i slutet av 40-talet varit så ovanligt och nytt att en journalist på damtidningen Idun givit en i present till en väninna i Paris och lovordat dess användningsområden.

De helt vanliga plastkassarna, med handtag och invikta sidor, är en svensk uppfinning från tidigt 60-tal. De slog igenom när Systembolaget 1968 övergick från papperspåsar till plastkassar.

NM.0319258

Diaphragm

Pessar

Rubber diaphragm. Donated to the museum in 1969.

The diaphragm was invented by a German doctor in the late nineteenth century and, along with condoms, was the most common contraceptive until the 1950s.

Shame, dishonour and alienation. That was life for many unmarried women throughout history when pregnancy became a visible sign that they had violated the moral norms around sexuality. The children of these women were often born into a hard life of alienation, identified as ‘bastards’ if they survived. Illegal abortions under terrible circumstances were not uncommon. If the child survived, so-called ‘angel makers’ were paid to ensure the baby was neglected until it died.

These were the illegal and desperate acts of women who saw no other way out. The alternative was often a life of alienation and poverty for both mother and child.

It was only in 1938 that the ban on advertising and education on contraception was lifted.

Once the diaphragm became available, it quickly became popular. Concerns were raised that it was a trap for women, allowing men’s lusts to completely take control. But for many women, it presented an opportunity and the freedom to control their own sexuality, their body and their life.

Identifier:
NM.0310452

Pessar i gummi. Inkom till museet 1969.

Pessaret uppfanns av en tysk läkare under 1800-talets slut och kom att, jämte kondomen, bli det vanligaste preventivmedlet fram till 1950-talet.

Skam, vanära och utanförskap. Så har livet sett ut för många ogifta kvinnor genom vår historia då en graviditet blev ett synligt tecken på att hon brutit mot moralens normer kring sexualitet. Dessa mödrars barn föddes ofta in i ett hårt liv med utanförskap, utpekande som ”horungar”, om de överlevde. Illegala aborter under fruktansvärda omständigheter, var inte ovanliga. Om barnet överlevde erbjöd sig så kallade ”änglamakerskor” att mot betalning ta hand om att missköta barnet till döds.

Detta var olagliga och desperata handlingar av kvinnor som inte såg någon annan utväg. Alternativet var ofta ett liv i utanförskap och misär för både henne själv och barnet.

Först 1938 hävdes förbudet gällande marknadsföring och upplysning om preventivmedel.

När pessaret blev tillgängligt blev det snabbt populärt. Röster höjdes att det var en kvinnofälla där mannens lustar helt kunde styra. Men för många kvinnor var det en möjlighet och en frihet att bestämma över sin sexualitet, sin kropp och sitt liv.

NM.0310452

Plough with iron mouldboard

Plog med vändskiva av järn

This plough is the oldest known preserved plough with an iron mouldboard in Sweden.

It is from Hedemora parish and was made by Johan Andersson and received an award in 1777 from the Royal Patriotic Society as “the best plough.”

The plough has been in use in some parts of Sweden since the Middle Ages. But it was only in the 1700s that manufacture of ploughs with iron mouldboards started. Before that, the mouldboard was made of wood and the front part, which wore down the most, was covered with iron.

Linnaeus was the first person to describe iron ploughs in writing. It happened when he passed through Ore parish in Dalarna in 1735. He briefly pointed out that the plough in that area is similar to the plough in Västerbotten, but with an iron mouldboard. The iron plough would play a very important part in agricultural development in Sweden. A plough with an iron mouldboard was easier to move through the soil, requiring less force. Less feed was required for fewer draft animals and more meadow could thus be broken up into fields. Even today, the iron plough is vital in agriculture.

Identifier:
NM. 0400151

Denna plog är Sveriges äldsta kända bevarade med vändskiva i järn. Den är från Hedemora socken, tillverkad av Johan Andersson och fick pris 1777 av Patriotiska sällskapet som ”bästa plog”.

Plogen har varit i bruk i vissa delar av Sverige sedan medeltiden. Men först på 1700-talet började man tillverka vändskivan i järn. Innan dess var vändskivan av trä och den främre delen som nöttes mest var järnskodd.

Linné var den förste som i skrift beskrev järnplogarna. Det skedde då han passerade Ore socken i Dalarna 1735. Kortfattat påpekar han att plogen i trakten är som de i Västerbotten, fast med vändskiva i järn. Järnplogen skulle bli en mycket viktig del i den agrara utvecklingen i Sverige. Plogen med vändskiva i järn gick lättare i jorden och mindre dragkraft krävdes. Mindre foder krävdes till färre dragdjur och mer äng kunde därmed brytas upp till åker. Än idag är det järnplog som gäller i jordbruket.

NM. 0400151

Rainbow flags for bus

Regnbågsflaggor för buss

These flags are known as rainbow flags and represent diversity, respect for others and tolerance.

They are mainly used as a symbol of lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) people. The flags were purchased by SL, Stockholm Public Transport, for use on all buses and trams during Stockholm Pride. These particular flags were used during Stockholm Pride/Europride 2008.

For several years, SL has been flying Swedish flags on buses and trams on general flag days and European Union flags on Europe Day.

Stockholm Pride has been celebrated in late July/August since 1998. It is a festival for lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) people and has its roots in RFSL – The Swedish Federation for Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender Rights’ Liberation Week, which began being celebrated in 1979 and which in turn drew inspiration from the American gay movement.

The flag was created in the USA by American artist Gilbert Baker in 1978 and has since spread around the world. Baker’s flag is in turn based on the multiethnic flag created by flag artist Anders Holmquist, inspired by the American flag, in which he replaced the red stripes with rainbow-coloured fields.

The flags were collected in conjunction with Nordiska museet’s documenting of Stockholm Pride/Europride 2008.

Identifier:
NM.0329648AB

Dessa flaggor är så kallade regnbågsflaggor som står för mångfald, respekt för medmänniskor och tolerans.

De används framför allt som symbol för homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT-personer). Flaggorna köptes in av Storstockholms Lokaltrafik för att användas på alla bussar och spårvagnar under Stockholm Pride. Just dessa flaggor användes under Stockholm Pride/Europride 2008.

Sedan flera år använder SL svenska flaggor på bussar och spårvagnar vid allmänna flaggdagar samt EU-flaggor på Europadagen.

Stockholm Pride firas sedan 1998 i månadsskiftet juli/augusti. Det är en festival för homo-, bi- och transpersoner (HBT-personer) och har sin upprinnelse i Riksförbundet för sexuellt likaberättigandes (RFSL:s) Frigörelsevecka som började firas 1979 och som i sin tur hämtade inspiration från den amerikanska gay-rörelsen.

Flaggan skapades i USA av den amerikanske konstnären Gilbert Baker 1978 och har sedan spridit sig runt världen. Bakers flagga bygger i sin tur på flaggkonstnären Anders Holmquists multietniska flagga som han skapade med inspiration från USA:s flagga, där han bytte ut de röda ränderna mot regnbågsfärgade fält.

Flaggorna samlades in i samband med Nordiska museets dokumentation av Stockholm Pride/Europride 2008.

NM.0329648AB

District pauper basket

Rotehjonskorg – Luffarkorg

Before poor relief became publicly funded, individuals belonged to a ‘rote’, or district within a parish, collectively responsible for the poor, old and sick in the parish. The various farms took turns in taking care of these paupers.

This basket was used as a bed by penniless old people ‘hosted’ in the homes of various villagers during the 1800s. Hay was used as a mattress, pillow and blanket. This particular basket, which is woven from wood shavings and has carrying handles, was left on Lommered 1:49 farmstead in Lugnvik, Bjärtrå, Ångermanland and donated to Nordiska museet in 1985.

The farm in the village where the poor club – a rolling pin made of wood – was held was obliged to accept the pauper overnight. Old and infirm people often stayed at the same farm for around 2-3 days, then they had to leave and take the club to the next farm. Possession of the club entitled them to food and shelter. Poor old people unable to walk were transported between the farms and villages. Such transfers were made easier by the basket handles.

Poor relief in Sweden was long associated with the church parishes. According to the 1847 poor relief ordinance, every parish (municipality from 1863) was obliged to have a poor relief board. The largest groups among those who received poor relief were the elderly and orphans. Some parishes had a ‘poorhouse’, where children and old people were housed.

Identifier:
NM.0311638

Innan fattigvården blev offentligt finansierad var enskilda personer i en rote, ett distrikt inom en socken, gemensamt ansvariga för socknens fattiga, gamla och sjuka. Gårdarna turades om att ta hand om de så kallade fattighjonen.

I den här korgen bäddades fattiga gamla människor som ”gick rotegång” ned hos olika bybor under 1800-talet. Som madrass, täcke och kudde användes hö. Korgen, som är flätad av träspån och har bärhandtag, blev kvar på bondgården Lommered 1:49 i Lugnvik, Bjärtrå i Ångermanland och skänktes till Nordiska museet 1985.

Den gård i byn där fattigklubban - en kavel av trä - fanns, hade skyldighet att ta emot den fattige över natten. Gamla och orkeslösa stannade ofta på samma gård i omkring 2-3 dagar, därefter måste de lämna huset och ta klubban med sig till nästa gård. Med klubban i handen hade man rätt till mat och husrum. Fattiga gamla som var oförmögna att gå skjutsades mellan gårdarna och från by till by. Denna förflyttning underlättades av korgens handtag.

Fattigvården i Sverige var länge knuten till kyrksocknarna. Enligt 1847 års fattigvårdsförordning skulle det i varje socken (från 1863 kommun) finnas en fattigvårdsstyrelse. De största grupperna av de som fick ta emot fattighjälp var åldringar och föräldralösa barn. I en del socknar fanns ”fattighus” där såväl barn som gamla blev inhysta.

NM.0311638

Shopper for the ultra-modern housewife in 1947

Shopper för den hypermoderna husmodern 1947

The ‘Shopper’ shopping bag may, at first glance, appear to be very ordinary, but it is not just any old bag.

It marks the start of a new era in our recent history, when new daily routines and a brand new shop culture were presented to Swedish consumers.

The bag is from Konsum’s ultra-modern Snabbköp, or supermarket, which opened its doors in the spring of 1947 at Odenplan in Stockholm. It was a sensational innovation in the capital, a self-service shop.

Here, the customer could walk around the shelves on their own, picking out sausages, cheeses and groceries. Whatever you wanted, you simply took it down from the shelf and took it to the counter, where you paid an assistant. This was something completely different from the ordinary service shop, where the merchant behind the counter asked the obligatory question “What can I do for you?” and then took each requested item one at a time from the shop’s screened-off shelves and boxes.

The shop at Odenplan was modelled completely in accordance with the latest findings from America. Inside was everything a modern housewife could need for cooking, it was claimed. On the bag, we see some of what was on offer: staples and delicacies in multi-coloured printing:prawns and the Sunday roast, orange marmalade and pastries.

Identifier:
NM.0302300

Inköpskassen ”Shopper” kan vid första anblicken se ovanligt ordinär ut, men det är inte vilken påse som helst.

Den markerar startskottet för en ny tid i vår moderna historia då nya vardagsrutiner och en helt ny butikskultur presenterades för svenska konsumenter.

Kassen kommer från Konsums hypermoderna Snabbköp som våren 1947 slog upp portarna vid Odenplan i Stockholm. Det var en sensationell nyhet i huvudstaden, en självbetjäningsaffär.

Här fick kunden på egen hand gå runt bland hyllorna och plocka bland prinskorvar, ostar och specerier. Det man ville ha tog man helt sonika ner från hyllan och bar med sig till en kassa vid utgången där ett biträde tog betalt. Det var något helt annat än den vanliga betjäningsbutiken där handelsmannen bakom disken ställde den obligatoriska frågan ”Vad får det lov att vara?” och därefter i tur och ordning hämtade varje begärd artikel ur butikens avskärmade hyllor och fack.

Butiken vid Odenplan var ombyggd helt i enlighet med de senaste rönen från Amerika. Därinne fanns allt vad en modern husmor kunde behöva för matlagningen, sade man. På påsen ser vi en del av utbuden, basvaror och läckerheter i flerfärgstryck: räkor och söndagsstek, apelsinmarmelad och bakverk.

NM.0302300

Skateboard and skateboard shoes

Skateboard och skateboardskor

This skateboard and these skateboard shoes belonged to a teenage boy from Enskede, outside Stockholm, born in 1981.

All of the boy’s skateboard equipment was purchased by Nordiska museet in 1997, the low-slung trousers, cap and backpack, all elements of the skateboarder look. The boy wore these clothes when out skateboarding at Fryshuset or “out on the town”, even when not skateboarding.

The clothes were purchased as part of the field survey “the city as a life form”, in which the museum photographed and interviewed young people about the city’s venues, skateboard culture and graffiti.

The popularity of skateboarding has varied over the years in Sweden. Being a skater was particularly popular in the 1980s and the late 1990s.

Identifier:
NM.0325446
NM.0325447

Den här skateboarden och de här skateboardskorna har tillhört en tonårspojke född 1981 från Enskede utanför Stockholm.

Hela pojkens skateboardutrustning köptes in av Nordiska museet 1997, de nedhasade långa byxorna, mössan och ryggsäcken, alla delar av skateboardåkarens profil. Brukaren använde kläderna när han åkte skateboard på Fryshuset eller ”ute på sta’n”, men också utan skateboard.

Kläderna köptes in under fältundersökningen ”Staden som livsform” där museet fotodokumenterade och intervjuade ungdomar om stadens mötesplatser, skateboardkulturen och graffiti.

Skateboardåkningens popularitet har varierat över tid i Sverige. Det har varit särskilt populärt att vara ”skatare”, under 1980-talet och sedan 1990-talets senare del.

NM.0325446 och NM.0325447

Box with pictures of Sami life, about 1700

Skrin med bilder av samiskt liv, cirka 1700

Wooden box, overlaid with thin panels of bone, engraved with ornamentation and images from Sami life.

The box is illustrated, among other things, with pictures of Sami religious worship, production of tin wire, hunting, reindeer-driving, courtship and a wedding, as it was perceived in the late seventeenth century. The maker of the box is unknown.It was purchased in Paris in 1866 and bequeathed to Nordiska museet in 1960.

The images are based on Johannes Schefferus’ (1621–1679) book ‘Lapponia’, which was published with woodcut illustrations in 1673. Schefferus was a German scholar who was invited to Sweden by Queen Kristina. He became professor of rhetoric and politics in Uppsala and was commissioned to write an ethnographic work on Lapland and its inhabitants.

The book, Lapponia, was written in Latin, the language of scholars. This work was widely distributed, arousing great interest in Europe, and was soon translated into English, German, French and Dutch. It was only translated into Swedish in 1956, nearly 300 years after its publication.

During the mid-seventeenth century, the Swedish crown and the church found ever more pressing reasons, both political and economical, to intervene in Lapland and the lives of its inhabitants. Ore deposits had been discovered in several places and repeated conflicts with the neighbouring kingdom of Denmark-Norway demanded closer observation of the situation in the area. Schefferus compiled both older and newer sources in Lapponia, including information from Johan Graan, governor of Västerbotten county, and himself of Sami descent.

H. 10.5 x L. 20.9 x W. 14.5 cm.

Identifier:
NM.0262417+

Skrin av trä, utvändigt klätt med tunna plattor av ben, graverade med ornament och bilder ur samernas liv.

På skrinet illustreras bland annat samernas religionsutövning, tillverkning av tenntråd, jakt, körning med ren, frieri och bröllop som det uppfattades under slutet av 1600-talet. Det är okänt vem som tillverkat skrinet. Det inköptes i Paris 1866 och testamenterades till Nordiska museet 1960.

Förlagorna till bilderna kommer från Johannes Schefferus’ (1621–1679) bok Lapponia, som utkom 1673 och var illustrerad med träsnitt. Schefferus var en tysk vetenskapsman som inkallats till Sverige av Drottning Kristina. Han blev professor i vältalighet och politik i Uppsala och fick i uppdrag att skriva ett etnografiskt arbete om Lappland och dess invånare.

Boken Lapponia skrevs på latin, de lärdas språk. Verket fick stor spridning, rönte stort intresse i Europa och översattes snart till engelska, tyska, franska och holländska. Först 1956, nästan 300 år efter utgivningen, kom den första svenska översättningen.

Under 1600-talets mitt fann den svenska kronan och kyrkan allt starkare, både politiska och ekonomiska, skäl att ingripa i Lapplands och dess befolknings liv. Malmberg hade upptäckts på flera håll och upprepade konflikter med grannriket Danmark-Norge krävde skärpt observation av läget i området. Schefferus sammanställde både äldre och nyare källor i Lapponia, bland annat uppgifter från Johan Graan, landshövding i Västerbottens län, och själv av samisk börd.

H. 10,5 x L. 20,9 x Br. 14,5 cm.

NM.0262417+

Whip apron

Spölivstycke

A so-called ‘whip apron’ from Bankekind county in Östergötland, used between 1816 and 1844.

On the front are the names of the persons punished, the dates when the punishment was given out and what crime the offenders had committed. It was worn by the person to be punished in order to protect the front of the body. The individual was only beaten on the back.

Punishment with rod or birch strokes was common in earlier times. It tended to be used for less serious offences. When the punishment was administered, the sheriff’s officer used two rods for each stroke, which is why older sources often referred to ‘a couple of rods’. In towns, the punishment was administered at the city pillory or at the door of the town hall; in the countryside it took place at the courthouse door. Flogging was abolished in Sweden in 1855.

Identifier:
NM.0043857A

Ett så kallat spölivstycke från Bankekinds härad i Östergötland, använt mellan åren 1816 och 1844.

På framsidan finns namnen på de personer som straffats, årtalen när straffet utdelats och vilket brott den straffade hade gjort sig skyldig till. Den som skulle straffas bar spölivstycket på bröstet, för att skyla kroppens framsida. Spörappen slogs mot den bara ryggen.

Spö- eller risstraff, alltså prygel med spö eller ris, var ett vanligt straff i äldre tid. Särskilt som straff för enklare brott. När straffet utdelades slog rättstjänaren med två spön i varje slag, därför står det i äldre källor att man utdelade ”ett par spö”. I städerna utdelades straffen vid stadens skampåle eller vid rådhusdörren, på landsbygden vid tingshusdörren. Spöstraffet avskaffades i Sverige år 1855.

NM.0043857A

Stable with animals and hay loft

Stall med husdjur och höloft

A boy who grew up in Eskilstuna at the turn of the last century got this stable as a gift from his aunt Tekla in 1911 when he was 13. The summers at his relatives’ farm in Källby, Västra Götaland, stayed with him for life.

“Every summer, I stayed with my aunts and uncles on their farm. There I learned to love animals and I left Björsgården with tears in my eyes. This toy was, therefore, very dear to me, as it reminded me of the horses on the farm.”

The stable and animals are made from wood and are hand carved .In the stall to the left is a black guard dog, probably carved by one of the uncles .In the right stall is a white horse with a leather bridle and a tail made of real horse hair. Between the animals stands a haycart and the barn door conceals some hay made of narrow strips of paper. The building has period rustic features and carved decor reminiscent of turn of the century carpentry.

Identifier:
NM.0274913+

En pojke som växte upp i Eskilstuna vid förra sekelskiftet fick det här stallet i gåva av sin moster Tekla år 1911 då han var 13 år. Somrarna på släktingarnas gård i den västgötska orten Källby blev ett minne för livet.

”Varje sommar vistades jag hos mina mostrar och morbröder på deras gård. Där lärde jag mig att älska djur och det var med tårar jag lämnade Björsgården. Denna leksak blev därför min käraste, då den påminde mig om hästarna på gården.”

Stallet och husdjuren är av trä och handskurna. I spiltan till vänster står en svart vakthund, troligen snidad av en av morbröderna. I den högra spiltan en vit häst med betsel av läder och svans av riktigt tagel. Mellan djuren står en höskrinda och bakom logdörren döljer sig hö tillverkat av smala pappersremsor. Byggnaden har tidstypiska detaljer i allmogestil och skuren dekor som påminner om sekelskiftets snickarglädje.

NM.0274913+

Stone from Socrates’ prison

Sten från Sokrates fängelse

Stone from Greek philosopher Socrates’ (470–399 BC) prison in Athens.

With the text:“Socrates’ prison, Athens, 1837, Socrates. ”The stone was taken and brought back by Dr Fredrik Eliasson in 1837. Socrates’ prison is said to have been located on Philopappos Hill, southwest of the Acropolis.

Socrates liked to discuss and question and he gathered many young people around him. He was accused of leading the youth of Athens astray and was sentenced to death. Despite being allowed to escape from prison, he remained, as he argued that the laws must be followed, even if they are not fair.He died by draining a poisoned chalice in prison.

The tradition of bringing a souvenir home, a memento, is probably as old as travel itself. Small images of saints from pilgrimages became a common souvenir for pilgrims during the Middle Ages. As early as 1,500 BC glassware with designs from the port of Alexandria, for instance, were available to buy in Egypt.

Identifier:
NM.0245267

Sten från den grekiske filosofen Sokrates (470–399 f.Kr.) fängelse i Athen.

Med text: ”Socrates fängelse, Athen, 1837, Socrates”. Stenen är tagen och hemförd av med. dr. Fredrik Eliasson 1837. Sokrates fängelse lär ha varit beläget på Philopapposkullen sydväst om Akropolis.

Socrates tyckte om att diskutera och ifrågasätta och han samlade många ungdomar omkring sig. Han anklagades för att ha fört Athens unga på villovägar och dömdes till döden. Trots att han fick möjlighet att fly ur fängelset stannade han kvar, då han menade att lagarna måste följas, även om de inte är rättvisa. Han avled genom att tömma en giftbägare i fängelset.

Traditionen att föra med sig en souvenir, ett reseminne, hem är troligen lika gammal som själva resandet. Små helgonbilder f rån vallfartsorterna blev en vanlig souvenir för pilgrimerna under medeltiden. Redan 1500 år före Kristus fanns i Egypten glaskärl med t ex motiv från hamnen i Alexandria att köpa.

NM.0245267

Armchair with sprung padding

Karmstol med resårstoppning

Armchair, neo-baroque, 1830s, mahogany with spiral legs and embroidered original upholstery.

The chair was ordered for Salsta Palace in Uppland, which at that time was owned by Count Magnus Brahe.

This chair and a similar chair at Rosendal Palace are the two oldest known examples of Swedish seating furniture with sprung padding. This padding technique was not known in Sweden until the latter part of the 1840s and then only in lavish surroundings.

The style of this chair harks back to armchairs from the mid-1600s but retains some of the fragility associated with the Empire style in its frame. It is a very early example of nineteenth century neo-baroque.

Identifier:
NM.0328347

Karmstol, nybarock, 1830-tal, av mahogny med spiralsvarvade ben och broderad originalklädsel.

Stolen beställd till Salsta slott i Uppland som vid denna tid ägdes av greve Magnus Brahe.

Denna stol samt en likadan stol på Rosendals slott är de två äldsta kända svenska sittmöblerna med resårstoppning. Denna stoppningsteknik är känd i Sverige först under senare delen av 1840-talet och då i påkostade miljöer.

Stolens modell går tillbaka på armlänsstolar från 1600-talets mitt men har kvar något av empirens sprödhet i sin stomme. Den är ett mycket tidigt exempel på 1800-talets nybarock.

NM.0328347

House dress with op art pattern, 1960s

Städrock med op-mönster, 1960-tal

House dresses were associated with the twentieth century role of housewife. They were easy to put on and take off and were sewn in models that allowed freedom of movement.

It was as much a comfortable dress for home use in fashionable designs as it was a protective garment. You could even go to local shops and meet other women in this year’s latest house dress. For really dirty work, an apron, or an old, worn house dress, could be worn.

Many people still draw a distinction between home and casual clothes and work clothes. Home clothes have long followed the diktats of fashion and the fabrics featured trendy decorations – often in other materials and easier to cut than fashion clothes.

This house dress in a black-and-white op art pattern was used by a woman in Stockholm. The pattern is printed on a tightly-woven cotton cloth, known as poplin.It features a loose tie belt in the same fabric. This house dress has had much care lavished on it. It has been repaired by hand at the sleeve seams, pockets and the bottom buttonhole. Not simply tossed aside.

Identifier:
NM.0306628

Städrocken förknippas med 1900-talets hemmafruroll. Rocken var enkel att ta på och av och syddes i modeller som tillät rörelsefrihet.

Den var lika mycket en bekväm hemmaklänning i moderiktiga mönster, som ett skyddsplagg. I årets nya städrock kunde man till och med handla i närliggande butik och möta grannfruarna. Var det grovrengöring åkte ett förkläde på eller också bytte man till den gamla och slitna.

Många skiljer fortfarande på hemma- och fritidskläder och på kläder för arbetsplatsen. Hemmaklädseln har sedan lång tid följt modesilhuetten och tygen har haft trendig dekor - ofta i andra material och enklare tillskärningar än modeklädernas.

Den här städrocken i svart-vita så kallade op-mönster har använts av en kvinna i Stockholm. Mönstret är tryckt på ett tätt bomullstyg, så kallad bomullspoplin. Till rocken hör ett löst knytskärp i samma tyg. Hemmarocken har ägnats stor omsorg, den är lagad för hand i ärmsömmarna, vid fickorna och nedersta knapphålet. Inget slit- och släng.

NM.0306628

Seed container with animal head

Såskäppa med djurhuvud

Sowing is one of the most important elements of agriculture. Before the seed drill, all sowing was done by hand.

The seeds for sowing were taken across the field in a seed container like this. You could easily grab a handful of grain from the container to cast it across the field.

During the 1800s and before that, there were local traditions for the look of the seed container. This one was made in Sveg in Härjedalen in 1715, where teardrop-shaped or triangular seed containers were common. It is made of broad shavings of wood that were broken and woven together, like antique Scandinavian carved boxes. The seed container was carried using hooks over the shoulder, with the handle between the body and arm held tight under the armpit. There is a carved animal head at the end of the hook.

The carrying hook looks rather like a dragon’s head with a long neck. This decoration was not necessary, but it brought beauty to ordinary life and was perhaps also inspired by folklore.

Identifier:
NM. 0099774

Sådden är ett av de viktigaste momenten i jordbruket. Före såmaskinen skedde all sådd för hand.

Utsädet, fröna som skulle sås, bar man med sig över fältet i en behållare, till exempel en såskäppa. Ur såskäppan kunde man lätt greppa en näve säd för att sprida den över åkern.

Under 1800-talet och dessförinnan fanns lokala traditioner för utseendet på skäppan. Denna såskäppa är tillverkad 1715 i Sveg i Härjedalen där det var vanligt med droppformade eller trekantiga såskäppor. Den är tillverkad av breda träspån som brutits och sammanfogats likt svepaskar. Skäppan bars med kroken baköver axeln och skaftet mellan kropp och arm och hölls fast vid armhålan. I änden på kroken finns ett utsnidat djurhuvud.

Bärkroken kan lätt ge intryck av ett drakhuvud med lång hals. Utsmyckningen var inte nödvändig men skänkte vardagen skönhet och var kanske också kopplad till folktro.

NM. 0099774

Skänninge wallpaper

Skänningetapeten

This wallpaper was made in Skänninge in Östergötland around 1750. It consists of a 53 x 63 cm patterned paper sheet printed on top of the log press, not under it, as was the usual method of wallpaper printing until the mid-1800s.

Previously, wallpaper was printed individually on separate sheets. The paper is laid on top of an inked log press, a wooden plate fixed to a table with the pattern side up. The paper was rolled over with a rolling pin to transfer the ink.It was impossible to see how the paper comes into contact with the log and so it was impossible to print several colours by pattern matching. Only the outline could be printed. The rest had to be coloured by hand. The sheets were then placed side by side on the wall.

The pattern has a baroque character and tries to emulate gilt leather. When this wallpaper was being produced, the rococo style had already reached Stockholm. It was some time before fashionable styles reached rural areas and rustic taste was much more static than that of the upper classes. The Skänninge wallpaper was probably made for a wealthy countryman with old-fashioned taste.

Den här tapeten framställdes i Skänninge i Östergötland omkring 1750. Den består av ett 53 x 63 cm stort mönstrat pappersark tryckt ovanpå tryckstocken, inte under, som var den vanliga metoden för tapettryckning fram till mitten av 1800-talet.

Tidiga tapeter trycktes var för sig på separata ark. Papperet lades ovanpå en infärgad tryckstock, en träplatta fixerad vid ett bord med mönstersidan uppåt. Papperet rullades över med en kavel för att färgen skulle överföras. Det var omöjligt att se hur papperet mötte stocken och därför gick det inte att trycka flera färger genom mönsterpassning. Endast konturerna trycktes, resten fick färgläggas för hand. Arken sattes därefter upp sida vid sida på väggen.

Mönstret har barock karaktär och försöker efterlikna gyllenläder. När tapeten tillverkades hade rokokon redan nått Stockholm. Det tog tid innan modestilar nådde ut i landet och allmogens smak var betydligt mera statisk än de högre ståndens. Skänningetapeten är troligen gjord för förmögen allmoge med ålderdomlig smak.

NM.0043857A

Picture with garland of fish scales

Tavla med krans av fiskfjäll

This painting includes a flower garland made of white and gray fish scales.

At the bottom of the garland are three large roses flanked by buttercups, everlasting flowers, forest stars and forget-me-nots. The flowers are surrounded by rose leaves and small oak leaves, all in fish scales, and here and there they are decorated with tiny spirals of silver. The garland is constructed like a necklace, with thicker decorative motifs at the front and thinner ones at the rear. The fish scale garland was made by Thérese Bastman, born in 1812.

Flowers were a popular part of bourgeois neo-rococo interiors in the mid-1800s. Flower decorations made of wax and cloth were common, as were decorative bouquets under glass covers or arranged in tall vases. Three-dimensional designs were often selected as wall decorations, with flowers and bouquets made from such things as hair, wax, cloth, spices, cork, moss, bird feathers and fish scales, mounted in shallow framed boxes.

Identifier:
NM.0329798

Den här tavlan innesluter en blomsterkrans tillverkad av vita och grå fiskfjäll.

Längst ned på kransen finns tre stora rosor som flankeras av ranunkler, eterneller, skogsstjärnor och förgätmigej. Blommorna omges av rosenblad och små ekblad, allt i fiskfjäll, här och var dekorerade med små spiraler av silver. Kransen är uppbyggd som ett halsband, med tjockare dekormotiv fram och tunnare bakåt. Fiskfjällskransen är tillverkad av Thérese Bastman, född 1812.

Blommor var en omtyckt del av de borgerliga nyrokokointeriörerna vid mitten av 1800-talet. Prydnadssaker med blommor av vax och tyg var vanliga som dekorativa buketter under glaskupor eller arrangerade i höga vaser. Som väggprydnader valdes ofta tredimensionella motiv där blommor och buketter var skapade av exempelvis hår, vax, tyg, kryddor, kork, mossor, fågelfjädrar och fiskfjäll som monterats i grunda ramförsedda lådor.

NM.0329798

Painting – Hos spågumman (With the fortune-teller)

Tavla – Hos spågumman

A woman is visiting a fortune-teller. They sit around a coffee table and the fortune-teller is in the process of reading the coffee grinds in a cup, predicting the future of a troubled listener.

What has she learned about her future? The picture was painted by August Jernberg (1826–1896), sometime between 1847 and 1896. It shows an interior of an attic with a sloping roof and a mixture of Swedish and foreign furniture and decorations.

Reading fortunes from coffee grinds is known from many parts of the world and in all walks of life. Coffee was prepared in a coffee pot well into the twentieth century. The coarsely ground coffee sank to the bottom of the pot, but a little of the grinds still ended up in the bottom of the coffee cup. The shape the grinds assumed when the cup was turned upside down was used to predict future events.

August Jernberg was considered a great colourist among the Swedish ‘Düsseldorf’ painters. He studied in Paris between 1847 and 1853, and he lived in Düsseldorf from 1854 until his death.

Identifier:
NM. 0329099

En kvinna är på besök hos en spådam. De sitter runt ett kaffebord och spågumman är i färd med att avläsa kaffesumpen i en kopp och sia framtiden för den något bekymrade åhöraren.

Vad har hon fått veta om sin framtid? Tavlan är målad av August Jernberg (1826–1896), någon gång mellan 1847–1896, den visar en interiör med en takvåning med snedtak och en blandning av svenska och utländska möbler och inredningsdetaljer.

Att spå i kaffesump är känt från stora delar av världen och i alla samhällsklasser. Långt in på 1900-talet kokades kaffet i kaffepanna. Det grovmalda kaffet sjönk till botten i pannan men lite av sumpen följde ändå med ner i kaffekoppen. Den form sumpen fick när koppen vändes upp och ner användes för att utläsa framtida händelser.

August Jernberg anses vara en stor kolorist bland de svenska Düsseldorfmålarna.1847–1853 studerade han i Paris och från 1854 och fram till sin död bodde han i Düsseldorf.

NM. 0329099

Thief’s pew from Uppsala Cathedral

Tjuvpall från Uppsala domkyrka

Thief’s pew, or shame bench, from Uppsala Cathedral. Age unknown.

Church penance was a form of church discipline, a punishment that was imposed by the secular court, but which was served in church, according to the Church Act from 1686. The penalty involved the offender having to stand or kneel on a special podium during the service. Following a special proclamation by the priest, the offender would publicly confess his sins, express remorse and receive absolution (forgiveness). The offender could then rejoin the congregation and once more receive Holy Communion.

Church penance existed during the Middle Ages, was written into church law in 1686 and was abolished in 1855. In 1918, all forms of ecclesiastical sanction resulting from civil penalty and judgment were abolished.

Identifier:
NM.0069246

Tjuvpall, eller skambänk, från Uppsala domkyrka. Ålder okänd.

Kyrkoplikt var en form av kyrkotukt, ett straff som utdömdes av världslig domstol, men skulle avtjänas i kyrkan, enligt kyrkolagen från 1686. Straffet innebar att den dömde skulle stå eller knäböja på en särskild pall under gudstjänsten. Efter särskilt kungörande från prästen skulle den dömde offentligt bekänna sin synd, ge uttryck för sin ånger och ta emot avlösning (få förlåtelse). I och med detta kunde den straffade återupptas i församlingens gemenskap och åter delta i nattvardsfirande.

Kyrkoplikt fanns redan under medeltiden, skrevs in i kyrkolagen 1686 och avskaffades 1855. År 1918 avskaffades varje form av kyrklig påföljd av borgerligt straff och dom.

NM.0069246

Silver toilet paper from Dowager Duchess Teresia

Toalettpapper av silver från Änkehertiginnan Teresia

Toilet paper stack containing a number of sheets of paper covered with silver on one side.

Probably from the end of the nineteenth century. Donated to Nordiska museet by Dowager Duchess Teresia of Dalarna’s estate. Duchess Teresia was a German princess who married King Oscar I’s son Prince August in 1864.

Until the late 1800s, whatever was to hand was used as toilet paper. It could be grass, wooden sticks, your hand, or you simply didn’t bother to wipe yourself. In high-class society linen fabric might be used. During the 1880s, Munksjö, influenced by America, started to manufacture toilet paper. However, toilet paper was not a common sight in Swedish homes until the 1930s, when information about the importance of hygiene to health became more widespread.

The use of toilet paper with silver elements at the turn of the last century must be seen in that context as very exclusive and rare.

Identifier:
NM.0236481

Toalettpappersbunt innehållande ett antal pappersark som är försilvrade på den ena sidan.

Sannolikt från slutet av 1800-talet. Skänkt till Nordiska museet av Änkehertiginnan Teresia av Dalarnas sterbhus. Hertiginnan Teresia var en tysk prinsessa som 1864 gifte sig med Kung Oscar I:s son Prins August.

Fram till slutet av 1800-talet användes det som fanns till hands för att avsluta sitt toalettbesök. Det kunde vara gräs, trästickor, handen eller så struntade man i att torka sig. I de högre samhällskikten kunde linnetyg användas. Under 1880-talet började Munksjö, influerade av USA, att tillverka toalettpapper. Dock dröjde det till 1930-talets upplysning kring hygienens vikt för hälsan innan toalettpapper blev en vanlig syn i de svenska hemmen.

Att använda ett toalettpapper med silverinslag vid sekelskiftet 1800–1900 måste mot denna bakgrund ses som mycket exklusivt och ovanligt.

NM.0236481

Magic shotgun

Trollskottsbössa

A ‘magic shotgun’ made of iron with traces of copper, from Urshult parish Kinnevald county in Småland.

A widespread explanation for sudden illness, such as pain, chills, rashes, mental confusion or sudden death, was that the sick person had been hit by an evil magic shot, which went under many names.

A magic shot was said to affect both humans and animals, but not necessarily with any specific intent. Anyone who happened to get in the way could be hit. In folk medicine, magic shots were treated by ‘wise’ men and women through ‘magical shooting’. With a bow, shooting sticks, a gun or symbolic firearms of various kinds, a ‘shot’ was fired or thrown with force against the evil, either across, under or over the sick person, often in combination with a magical reading.

Identifier:
NM.0185715

"Nyckel, 'trollskottbössa', 'nöcklabössa'”, av järn med spår av koppar, från Urshults socken, Kinnevalds härad i Småland.

En utbredd förklaring till hastigt påkommen sjukdom, såsom värk, frossa, böldutslag, sinnesförvirring eller plötslig död var att den sjuke blivit träffad av ett ont, magiskt skott, ett så kallat trollskott, villarpaskott, lappskott eller finnskott.

Trollskott ansågs kunna drabba både människor och djur, dock inte nödvändigtvis med något specifikt uppsåt. Vem som helst som råkade komma i vägen kunde träffas. Inom folkmedicinen behandlades trollskott av 'de kloka' genom så kallad magisk skjutning. Med båge, skjutpinnar, bössa eller symboliska skjutvapen av olika slag sköt, eller kastade man med kraft 'skott' mot det onda, antingen i kors över den sjuke, under eller över denne, ofta i kombination med magisk läsning.

NM.0185715

Wooden boots

Trästövlar

A pair of boots made entirely of wood may not sound particularly comfortable. That’s why they were not used for hiking or everyday work.

These wooden boots were used for collecting sandworms (Arenicola marina), a polychaete that lives in sandy bottoms along the Swedish west coast. Sandworms are used as bait in fishing and were regarded, and indeed still are, as good bait. The wooden boots were made using barrel-making technology, and like a wooden barrel, were held together with iron bands. Sandworms were collected by stamping around on sandy bottoms, so-called ‘worm stamping’. The sandworms were frightened out of the seabed and could then be gathered up. Worm stamping carried on well into the 1900s.

These wooden boots come from Allerum, just north of Helsingborg. There is evidence from this region that sandworms were used as bait when fishing for lumpfish (the male lumpfish, Cyclopterus lumpus) in the spring. Boots made in this way were certainly more waterproof than a pair of leather boots, something that was an advantage when worm stamping in the cold waters at the northern end of Öresund.

Identifier:
NM. 0216513

Ett par stövlar helt i trä kan knappast vara särskilt bekväma. De har därför inte använts för vandringar eller vardagligt arbete.

Detta stövelpar har använts vid insamling av sandmask (Arenicola marina), en havsborstmask som lever i sandbottnar längs med Sveriges västkust. Sandmask användes som agn vid fiske och ansågs, och anses fortfarande, vara ett bra bete. Trästövlarna är tillverkade med laggteknik, likt en trätunna, och hålls samman med järnband. Insamlingen av sandmask skedde genom att trampa runt på sandbottnar, så kallad ormstampning. Då skrämdes sandmasken upp ur havsbottnen och den kunde samlas. Ormstampning förekom en bit in på 1900-talet.

Trästövlarna Kommer från Allerum, strax norr om Helsingborg. Från denna trakt finns uppgifter att sandmask användes som bete vid fiske av stenbit (hanen av sjurygg, Cyclopterus lumpus) på våren. De laggade stövlarna var säkert mer vattentäta än ett par läderstövlar, något som var en fördel vid ormstampningen i det kalla vattnet i Öresunds norra ände.

NM. 0216513

Soap for sale, directed by Bergman

Tvål till salu i Bergmans regi

Bris soap packaging from 1952 in light-blue paper wrapper with narrow diagonal stripes “For people who want more.

Bris had a long run. It was marketed in advertising campaigns across Sweden.Cinema-goers in the 1950s could see no fewer than seven different commercials for the soap, all written and directed by Ingmar Bergman. He focused on love and hygiene to give sales a boost. In Tennis Girl, a bacterium dances in a drop of sweat on the skin of a woman playing tennis. She washes with Bris and the bacterium dies. A Shepherd gets 100 kisses from a beautiful princess in exchange for a piece of soap and in Film Performance a woman lathered in soap slips out of the film screen and ends up in the lap of a man in the audience. Bibi Andersson, John Botvid and Mimi Pollak were among the actors featured.

The soap was manufactured by Sunlight AB in Nyköping (1925–1992), which produced the detergents Radion, Surf and Via and a long list of well-known soaps such as Lux, Söderns rosor and Liljekonvaljtvål.

In the 1960s, Bris changed both its appearance and its name to Nya Bris (New Bris) “with the deodorant effect” and later became Rexona, which is still sold in shops.

Nordiska museet has a large amount of packaging in its collections, depicting the everyday life and work in Sweden from the mid-1800s until the present day.

Identifier:
NM.0318.985

Tvålförpackning Bris från 1952 i ljusblått pappersomslag med smala diagonala ränder ”För den som fordrar mer”.

Bris var en långkörare som marknadsfördes i rikstäckande reklamkampanjer. Femtiotalets biobesökare kunde få se inte mindre än sju olika reklamfilmer för tvålen, alla i manus och regi av Ingmar Bergman. Han fokuserade på kärlek och hygien för att få snurr på försäljningen. I Tennisflickan dansar en bakterie i en droppe svett på en tennisspelande kvinnas hud. Hon tvålar in sig med Bris och bakterien dör. En Fåraherde får 100 kyssar av en vacker prinsessa i utbyte mot en tvålbit och i Filmföreställningen halkar en intvålad dam i löddret ut ur filmduken och hamnar i knäet på en man i publiken. Till skådespelarna hörde Bibi Andersson, John Botvid och Mimi Pollak.

Tvålen tillverkades av Sunlight AB i Nyköping (1925–1992) som producerade tvättmedlen Radion, Surf, Via och en lång rad välkända tvålar som Lux, Söderns rosor och Liljekonvaljtvål.

Bris bytte under 1960-talet både utseende och namn till Nya Bris ”med deodorant effekt” och blev senare Rexona som fortfarande säljs i butikerna.

Nordiska museet har en stor mängd förpackningar i samlingarna som visar den vardagliga sidan av liv och arbete i Sverige från 1800-talets mitt fram till vår egen tid.

NM.0318.985

Horse bicycle, tricycle

Velociped, trehjuling

The horse appears again and again as inspiration and decoration for many vehicles. Toys with horse bodies and wheels are not uncommon. However, this tricycle is no ordinary toy.

The carved wooden horse body is depicted as galloping and rests on a structure with three wooden wagon wheels. A robust but heavy construction. By the horse’s head is a handlebar that transmits motion to the rear wheel. This is not a toy for just anyone, butwhoever owned or used it is unfortunately unknown.

In 1861, the velocipede, a bicycle with pedals, was invented. This innovation quickly spread throughout Europe and the USA. The horse tricycle was propelled forward using the pedals on the axle between the wheels. It was hard work, and with the poor roads and gravel paths of the time, required really strong leg muscles to operate. This bicycle was probably made sometime between 1870 and 1890 by a wagon maker working to order. Tricycles of this type are not common, and this is most likely unique.

Identifier:
NM. 0179226+

Hästen återkommer som inspiration och utsmyckning för många fordon. Leksaker med hästkroppar och hjul är ingen ovanlighet. Denna trehjuling är dock ingen alldaglig leksak.

Den utsnidade hästkroppen i trä är i fullt språng och vilar på en konstruktion med tre vagnshjul i trä. En robust men tung konstruktion. Vid hästens huvud sitter en styrstång som överför rörelserna till bakhjulet. Det här är ingen leksak för vem som helst. Vem som ägt eller använt den är tyvärr okänt.

1861 uppfanns velocipeden, cykeln med trampor. Snabbt spreds nyheten i Europa och USA. Hästtrehulingen trampas fram genom pedaler på hjulaxeln mellan hjulparet. Den är tungtrampad och med dåtidens dåliga vägar och grusgångar krävs det ordentliga benmuskler för att framföra den. Cykeln är sannolikt tillverkad någon gång mellan 1870-1890 av en vagnmakare som gjorde den på beställning. Trehjulingar med samma konstruktion är inte vanliga och denna är med största sannolikhet unik.

NM. 0179226+

Visiting card holder in the form of a crocodile

Visitkortsställning i form av krokodil

Visiting card holder in the form of 84 cm high stuffed crocodile.

The crocodile sits on its tail holding a tray between its front feet. The tray is made of brass with engraved decoration coloured black and red. Visiting cards, as well as Christmas and New Year cards, were laid on the tray.

This visiting card holder belonged to Otto Emil Neumüller (1860–1925), managing director at the Neumüller brewery on Södermalm in Stockholm and resident at Hästhagen farm in Nacka. The crocodile was shot by one of the director’s business friends while hunting in Africa, probably Sudan, before the First World War. Neumüller was to have accompanied him on this trip but was unable to for some reason. To make up for that – and perhaps as a boast on the part of his friend – Neumüller was given the crocodile, which was placed in his office at Hästhagen, next to his American rollfront writing desk.

During the late 1800s and into the 1900s, it became fashionable for wealthy men to travel to Africa and India to hunt wild animals. Big game hunting became a colonial lifestyle and a new male ideal. To have your picture taken in front of the animal and take home parts of it as a hunting trophy showed status; it showed you had courage, access to hunting grounds and could afford to pay for the hunt.

Visiting cards were left at the door when you went to visit someone and were carried in on a tray to the master of the house. If nobody was at home, the card was left in a special bowl.

Picture postcards became popular in Sweden in the 1890s, and at their peak in 1904, 48.7 million postcards, including picture postcards, were sent. Some of them perhaps lay on this crocodile’s tray?

Identifier:
NM.0251723

Visitkortsställning i form av en 84 cm hög uppstoppad krokodil.

Krokodilen sitter på svansen och håller en bricka mellan framtassarna. Brickan är av mässing med graverad dekor färglagd i svart och rött. På brickan lades visitkort samt jul- och nyårskort.

Visitkortsställningen har tillhört Otto Emil Neumüller (1860–1925), disponent på Neumüllers Bryggeri på Södermalm i Stockholm och boende på Hästhagens gård i Nacka. Krokodilen sköts av en av direktörens affärsvänner på jakt i Afrika, troligen Sudan, före första världskriget. Neumüller skulle ha följt med på denna resa men blev av någon anledning förhindrad. Som plåster på såren – och kanske som skryt från affärsvännens sida – fick Neumüller krokodilen, som placerades i kontorsrummet på Hästhagen, bredvid hans amerikanska jalusiskrivbord.

Under slutet av 1800-talet och in på 1900-talet blev det på modet för välbärgade män att resa till Afrika och Indien för att jaga vilda djur. Storviltsjakt blev en kolonial livsstil och ett nytt mansideal. Att låta fotografera sig framför sitt byte och ta hem delar av djuret som jakttrofé visade status, att mannen hade mod, tillgång till jaktmarker och råd att betala för jakten.

Visitkort lämnades vid dörren när man gick på visit och bars in på en bricka till herrskapet. Var ingen hemma lades kortet i en speciell skål.

Vykort blev populära i Sverige under 1890-talet, när kulmen nåddes 1904 sändes 48,7 miljoner brevkort och vykort. Några av dem kanske låg på brickan hos denna krokodil?

NM.0251723

V-jeans, 1970-1971

V-jeans, 1970-1971

The so-called V-jeans were launched in 1970 by Gul & Blå, a trendsetting fashion store for jeans in Stockholm.

The jeans had a V-shaped seam at the knee and flared legs. They were quickly copied by other Swedish manufacturers, including Algots and Silver dollar – and several manufacturers of unknown origin, such as these. Only one company in America, Wrangler, was interested.

The model was first used for exclusive suede trousers, to make best use of the suede in the cutting, and where the V also gave some freedom of movement. The V seam on the less elastic denim fabric, however, easily split.

As a fashion garment, its popularity lasted only one year.

Nordiska museet’s V-jeans in blue denim jeans fabric were worn by a 20-year-old man from Motala, in the early 1970s. The trousers were mainly for everyday use. There is no label, so we do not know the manufacturer.

The width of the V-jeans at the foot is 57.5 cm (all around).

Identifier:
NM.0311766

De så kallade V-jeansen lanserades 1970 av Gul & Blå, trendsättande modebutik för jeans i Stockholm.

Jeansen hade en V-formad söm vid knäet och var utsvängda i benen. De kopierades raskt av andra svenska tillverkare, bland annat Algots och Silver dollar – och flera tillverkare av okänt ursprung, som dessa. Endast ett företag, Wrangler, nappade i Amerika.

Modellen användes först till exklusiva mockabyxor, för att utnyttja skinnen på bästa sätt i tillskärningen, och där V:et också gav viss rörelsefrihet. V:sömmen på det mindre elastiska jeanstyget gick däremot lätt sönder.

Som modeplagg varade populariteten endast ett år.

Nordiska museets V-jeans i blått denim jeanstyg har använts av en drygt 20-årig man från Motala, i början av 1970-talet. Byxorna har använts mest till vardags. De saknar märke, vi vet inte tillverkaren.

V-jeansens vidd nedtill är 57,5 cm (runt om).

NM.0311766